Jag försöker komma igång med vardagsfotograferandet igen. Jag vet inte vad som hände, tanken var ju att fotograferandet skulle öka i och med ljuset som kom med våren och sommaren. Men det var nästan så det blev tvärtom. Jag skulle inte heller bli förvånad om suget efter att fotografera mera ökar nu när det återigen går mot mörkare tider...

Men här följer i alla fall ett par bilder från de närmaste dagarna som gått.

Rosor. Jag har gått från att vara aster-beroenden till ros-dito. Så här mycket blomsterbuketter i sekvens har vi inte haft på länge. Om man bortser från tulpansäsongen förstås, då jag brukar ligga i rätt hårt och köpa bukett på bukett. Men för stunden just nu är det alltså rosor som gäller.

Nu är det höst, men än funkar det att ta en sväng i gungan.

Det som upptar våra tankar mest just nu. Äntligen har våra hantverkare påbörjat bygget av carport med förråd. I helgen har vi målat panelbrädor. Allt tar lite längre tid än man tror. Jag längtar tills detta projekt är färdigt!

Det är kanelbullens dag idag. Våra bullar mumsade vi i helgen. Tillsammans med en födelsedagstårta (på paketet stod det visst bröllopstårta, men vi kan konstatera att tårtan var lika god även som födelsedagstårta). Gratulerar i förskott, mamma!

Dessa söta små filurer hämtade jag idag på dagis. Om en halvtimme ska spindelmannen få en spruta (poliovaccin). Jag önskar jag kunde byta plats så att han slapp.

 

Igår hände det! Lillasyster tog det efterlängtade beslutet att helt sluta med blöja. Nu har hon i och för sig gått på toaletten ett bra tag redan, men för nummer 2 har hon alltid föredragit att hämta en blöja. Men nu var det alltså dags. Så idag blev det en tur till leksaksaffären för den utlovade presenten. Sist det inhandlades bajstrofé var för två år sedan då storebror fick sin gräsklippare. Idag föll valet på den söta skönhetssalongen för katter, inklusive ett stycke katt. Det var inte bara lillasyster som fick en present. Självfallet fick storebror något han med. Och, vad sjutton, när vi nu äntligen var på gott humör allihop kunde väl alla i familjen få lyxa till med något i presentväg för att fira denna stora dag. För min egen del visste jag precis vad jag ville ha. Dock gick det inte att finna i stadens butiker, så det blev ett klick (fraktfritt dessutom) på denna lilla ask.

I övrigt har det varit en trött vecka. Jag har känt mig totalt knockad av den första arbetsveckan. Kulmen nåddes igår med en riktigt kass dag för merparten här hemma. Men idag känner jag hopp igen – må energin vara på väg tillbaka!

Det hände en liten fadäs igår när jag stod för målandet. Ett par steg ner från stegen, och plums med foten halvt ner i målarburken. Så det kan gå. En liten del färg gick förlorad. Och mina Crocs likaså. Utvändigt ser det väl ut som att det kanske skulle gå att putsa med lite thinner. Men invändigt… Man kan väl säga som så att jag inte behöver måla tånaglarna på den foten på ett tag. Men skam den som ger sig efter små motgångar – jag fortsatte målandet med bara en sko och det gick det med även om det förmodligen såg rätt roligt ut. Jag ska nog passa på att utnyttja detta tillfälle till att införskaffa ett par nya crocs i en annan färg.

Så det har blivit att jag har gått barfota där ute, nu när jag stått utan mina ”gå-ut-i-trädgården-skor”.  Det känns lite symboliskt också. Att jag en sista gång vill känna gräset under bara fötter innan vardagen tar vid imorgon.

För det är helt klart lite splittrade tankar idag. Jag har inget emot sensommar och höst, tvärtom det är en mycket skön årstid. Det är nog mest att jag skulle vilja ha lite mer tid. Tid till att vara ledig. Tid till att fixa och greja. Bara få lite mer tid till att få  ordning&reda på saker och ting. Att hinna avsluta påbörjade projekt. Beta av och sätta punkt. Så att jag kan lägga all kraft på den omstart som hösten oftast innebär. Men hur mycket jag än vill så är det sista dagen idag. Det känns lite som lugnet före stormen. Jag går in och ut ur huset och försöker samla tankarna. Kameran följer med ibland. Och knäpper bilder på det som syns.

Idag åt vi sill & potatis till lunch. Det är gott med kall mat när det är varmt ute. Gräslöken klippte jag från vår odlingslåda. Vi kan väl konstatera att av de två gräslökar vi planterade var det minst en för mycket.

Vår dvärgsyrén på stam blommar igen på en av kvistarna. Lite sött faktiskt. Och dessa "pappa långben" verkar ha förökat sig lavinartat. Nu är de överallt, ute som inne.

Idag har det varit tryckande värme. Det är klart att det får bli bad i vattenspridaren för de som så önskar. Dvs lillasyster. Undrar om hon har förstått att det är dags för dagis imorgon.

Just nu luktar det gott i huset. Det blev en sista blåbärspaj av bären i kylen. Nu åker de återstående in i frysen i sällskap med de andra. För det är nog dags att byta ut gottigheter mot nyttigheter. Men först en sista paj alltså. Med dubbla satsen smulor, som jag brukar göra. Det blir nog gott till efterrätt ikväll.

Nu blir det en kortis i solstolen för mig då maken och barnen stack iväg för lite utlovad krabbfiske. Man får verkligen passa på de dagar det inte regnar. Och jag har äntligen efter några dagars funderande hittat nästa virkobjekt. Så skönt. En slags ro sprider sig i kroppen varje gång jag kommit fram till vad jag ska virka. Jag hade turen att ha passande garn hemma också. Den som spar hon har...

Regnet lättade lite nu på kvällen så vi kunde promenera bort till lilla blåbärsskogen. Två små korgar är ungefär så länge som tålamodet räcker för små plockande fingrar. Men det är inte illa det. Nu måste vi bara välja i vilken form de blå godsakerna ska stoppas i munnen.

Solen kämpar sig fortsatt genom molnen. Vi läser prognoser varje dag för att hålla koll på hur det ser ut framöver. Ena dan ser det ut som det ska regna i en vecka, andra dan att det kanske blir uppehåll trots allt. Vi får se helt enkelt. Efter hemkomsten från Gotland har vi mest kört slappt sommarliv på altanen. Blandat med lite friggebodsbygge (tänk att det är så svårt att få det sista färdigställt). Nu ska vi cykla bort till golfbanan och "veva" lite golfbollar hela familjen. Fast maken får nog hålla sig ifrån klubborna efter morgonens "spika-på-tummen-med-blodvite" incident.

Grannens fina solros blommar för fullt. Våra är ännu inte i närheten, men de kommer nog.

27 i luften, 27 i havet, och ensamma på den långa sandstranden. Livet blir nog inte bättre än så här just nu.

... vi har sätter vi på bordet!

Nu blir det en kort bloggpaus för min del då jag har annat att stå i. Ha det gott i solen så länge!

Nja, det är väl egentligen inga bruna ben vi talar om. Utan mer en nyans åt det somriga hållet istället för det likbleka. Ja, det blev ett inköp av brun färg på tub till slut. Senast jag testade BUS var förmodligen i början på 90-talet. Det jag minns från den tiden var klassiskt brun-utan-sol-orangea ben à la much is more. Produkterna har helt klart utvecklats sedan dess. Jag blev rekommenderad Lancômes Flash Bronzer. Jag följde noga instruktionerna för bästa resultat, och dagen innan applicering använde jag en gammal olivoljesaltscrub jag hittade i badrumslådan, följt av fuktgivande lotion. Och dagen efter tog jag lite lotion igen innan jag använde den något färgade gelen. Appliceringen gick enkelt och benen torkade snabbt. Doften var god, dock övergick den ett par timmar senare i den karakteristiska brun-utan-sol lukten. Men så här första gången på många år så är jag klart nöjd. En lätt dos sommarfärg utan att det ser konstigt ut. Precis vad jag ville ha!

En helt vanlig middag hemma hos oss.

Det är inte alltid lätt att få barnen att titta in i kameran. Det behövs i och för sig inte alltid heller (att dom tittar in alltså), men ibland vill man ta sådana kort. Jag har börjat med en ny variant - "ser ni dom små djuren inne i kameran?". Och uppenbarligen finns dom, här hittar lillasyster en giraff enligt egen utsago. Och storebror har pratat om rosa elefanter. Häromdagen när jag bläddrade i manualen till kameran frågade storebror om det fanns något kapitel om de små djuren...

Nu en dryg månad efter min första joggingtur på 6 år vill jag sammanfatta läget så här långt.

Skorna, de som var sprillans nya för en månad sedan, har fått prova på turer i både sol och regn. Jag är nöjd över att jag kommit ut och sprungit varje vecka. Jag är nöjd över att jag fortfarande längtar ut i skogen. Jag är nöjd över att jag, trots att detta inte skulle vara någon prestationsinriktad insats, fortsätter att förbättra varvtiderna på rundan. Mest nöjd är jag efter varje avverkad runda.

Gårdagens skor efter varvet i skogen. Jag är så nöjd med skoinköpet i våras, och kan inte annat än rekommendera dig som går i nya-löparsko-tankar att få skorna utprovade hos någon som kan skor. (Min "expert": Löp & Sko Kliniken)

Som ni märker duggar det inte tätt med inlägg om inredning. Så kommer det säkerligen förbli ett tag framöver. För mig ligger fokus denna årstid på uteliv och familjeliv. Och en och annan joggingtur. Inomhusprojekten får vänta till hösten.

Idag är det lite synd om mig som har feber.

Vilken tur att jag har en storebror som kan få mig att skratta så jag kiknar!

Han är min allra bästa kompis, min tokige storebror!

Ja nu behöver jag inte längre oroa mig över "wild n' crazy" penséer, i alla fall i krukan med dvärgsyrénen. Så här såg det ut i morse. Men till rådjuren måste jag ändå säga att det var snällt att ni väntade så här länge innan ni mumsade loss på penséerna!

Samma penséer för bara någon dag sedan.

Och med pingsten kom högsommarvärmen. Idag, just idag, måste noteras som årets toppdag i alla aspekter. Det började med en joggingrunda på förmiddagen. Finns det något bättre sätt att börja en dag på egentligen. Man blir pigg, man blir glad, man blir nöjd, och det blir som upplagt att resten av dagen blir bra av bara farten!

Det fina vädret bidrar med sitt till stor del. Jag har passat på att njuta i en solstol, något som inte händer alltför ofta. Dock var det varma vädret inte det bästa för alla, jag tänker på alla som tog sig runt Göteborgsvarvet i hettan. Starkt jobbat - och för mig som tar mig runt mina 3km är alla som tar sig runt 21km väl värda en stående ovation. Så till Colin, Martin, Anna, och alla ni andra – bra jobbat!

Efterrätten efter lunchen bestod av inte mindre än två överraskningar - bara för att. Det första en liten glasstrut.

Blundandes, i väntan på överraskning nr. 2.

Vilket var en fullladdad Pez.

I väntan på torkning. Första nagellacket ever var självfallet spännande. Valet föll på den tomatröda. Samma färg som även mamma föll för. Sommarnaglar - nu börjar det!

Lite pappagos mellan varven.

Och massor av utelek.

Med lite välbehövlig skugga emellanåt.

Och mycket mycket annat som inte fångats på bild.
Hoppas ni har haft en fin pingsthelg så här långt!

Nu har årets första joggingpass avverkats. Inte bara årets, utan räknar jag lite noggrannare så är det nog 6 år och 2 barn sedan sist. Till min hjälp hade jag nya strumpor som talade om vilken fot som var vänster respektive höger. Utifall jag skulle glömma av.

Det var inte bara strumporna som var nya. Merparten av kläderna var sprillans, och jag sprättade bort lapp efter lapp innan jag begav mig ut. Man känner sig ganska fånig i ett sånt läge. Noll kondis och kläder som lyser nya. Vissa av inköpen var dock befogade. De 7 år gamla joggingskorna fick jag inte längre på mig. Och strumporna fick jag på köpet när jag handlade nya skor.

Halvvägs på rundan tänkte jag – inte en chans att jag gör det här en gång till. Nu en stund efter försöker jag att inte dra några slutsatser av dagens händelse. Det får bli som det blir. Men jag hoppas jag är tillräckligt envis att mobilisera till en ny runda innan veckan är slut. Vänster och höger, varannan gång, det ska väl inte behöva vara så svårt.

Ett pass är inte särskilt mycket att skryta med, men då det faktiskt var en happening i dagens vardag att det ens blev av så får det självfallet dokumenteras som dagens händelse.

Det trodde man inte kl. 9 i morse. Att molntäcket faktiskt skulle spricka upp och solen visa sig ordentligt. Vilken tur att vi chansade och begav oss iväg på en tripp in till Slottskogen och Botaniska, för det blev verkligen en härlig dag! Barnen fick sitt nöje i form av Plikta (stor lekplats) och säldamm, medans jag var nöjd över promenixen i Botaniska trädgården. Det fanns en del fint att titta på, varav finast enligt mitt tycke var alla körsbärsträden i full blom. Tänk att ha ett sånt träd i trädgården - vilken lycka!

Igår var det härlig kvällsol. Idag var det annat.
Igår var det kvällspromenad med dockan Sara. Dockan Sara har ett likadant fint Mumin-nattlinne som "mamma". Det följer med på köpet om man handlar sitt nattlinne på Lindex.

Eller jag menar te. Kaffe dricker jag inte, och det vet lilla sötnosen som i morse bjöd på en god kopp te i sängen.

Åh vad underbart att vakna med aningens mer energi i kroppen. Trots att hela söndagen fortfarande är framför oss ser jag redan fram emot fyradagarsledigheten nästa helg. Nu ska vi bege oss till det stora varuhuset och förhoppningsvis komma hem med lite nytt till 3-åringens rum.

Ikväll var det dags för den första i år. Gräsklippningen alltså. En stor och en liten (med den snart två år gamla bajs-trofén).

I övrigt är det en trött vardag för min del, med mestadels arbete. Jag har nog inget inspirerande att tillägga egentligen, så det är lika bra jag loggar ut för idag.

Ni vet påminnelsen som brukar komma runt första advent om att man ska passa på att byta batterier i sina brandvarnare där hemma. Jag minns inte riktigt hur det var, men med all sannolikhet missade vi det där före jul. Igår morse kl. 06.15 började något pipa var 30:e sekund. Det tog inte så många pip förrän vi insåg att det var brandvarnaren i allrummet utanför vårt sovrum som varnade för att batterierna var på väg att ta slut. Upp och ta bort det hela (för maken alltså) och försöka somna om.

I morse kl. 05.50 var det dags igen. Då började ett hysteriskt pipande. Här pratar vi inte om engångspipen var 30:e sekund, utan detta fabrikat till brandvarnare, denna gången i vårt sovrumstak, körde på ett helt gäng med pip för säkerhets skull. Jag är ganska lättväckt så att jag vaknade på en sekund var inte så konstigt, men så snabbt har jag aldrig sett Mr. b hoppa ur sängen förut. För min del var det omöjligt att somna om efter detta.

Två olika brandvarnare, två olika batterimärken, ett dygn emellan att batterierna tog slut. Vad är oddsen? Och jag som sov så gott just då.

Efter frukost bytte vi till nya batterier. För säkerhets skull bytte vi även i den tredje brandvarnaren i huset...