Vi har återigen gjort det vi börjar bli bra på. Hämtat ett släp med sten, och ett släp med jord. Och åkt skytteltrafik till olika plantskolor för att titta och fråga om råd. Men mer om det en annan dag. Det kom önskemål om att visa lite mer innehåll i vår upphöjda planteringslåda i sten. Självklart - här kommer lite bilder tagna i förmiddags innan regnet!

Vi byggde lådan för ett par år sedan. Och då vi var (och är) noviser på det här med trädgård och blommor så bad vi om hjälp med planteringsförslag. Jag gav nog inga särskilda preferenser, varken om färg eller annat, mer än att det skulle vara rådjurssäkert så gått det gick. Och såhär blev då innehållet. Vill du se bilder från planteringstillfället för nästan exakt två år sedan finns det att skåda här. Den kompletta växtlistan följer nedan. Och jag tycker fortfarande det är lika roligt att berätta att vi har en planterad Bimbo.

Fargesia murielae 'Bimbo' (Bergbambu)          
Pennisetum alopecuroides 'Hameln' (Lampborstgräs)
Sedum 'Matrona' (Kärleksört)
Heuchera 'Silver Scroll' (Alunrot)
Antennaria dioica 'Öland' (Kattfot)
Acer palmatum 'Bloodgood' (Japansk blodlönn)
Buxus sempervirens (Buxbom, klot)
Allium Sphaerocephalon (Klotlök)


Och så en bild på hela gruppen samlad. Som ni ser blåser det. Idag med. Lönnen och bambun ser därmed lite kortare ut än vad de egentligen är.

Vi börjar med en riktig favorit - Buxbomsklot. Kan man få för många av den varan? Nej, jag tror inte det. Vårt klot i lådan har fått klara sig själv. Vi har varken skyddat den eller klippt den än så länge, men den ser trots det ut att må rätt bra. De små rosa blommorna är kattfoten som blommar just nu. Kattfot fungerar som marktäckare, och första sommaren efter plantering växte de nyplanterade plantorna ihop till jättefina grågröna "kuddar". Men så på våren... jag nog gjort samma misstag två år i rad. Otålig på att komma igång i trädgården, och i rensartagen. Jag vet inte vad av det, till synes döda, som ska rensas. Och förmodligen har jag helt enkelt rensat bort alldeles för mycket. För nu när jag ser det som lever och blommar så tror jag att kattfoten liksom kommer igen på det som ser alldeles torrt ut i tidig vår. Så jag får skylla mig själv. Och köpa två nya plantor att placera ut där jag rensat för hårt. Och sedan inte göra samma misstag ett tredje år i rad.

I andra änden av lådan har vi så Bimbon i hörnet, kattfoten längst fram och tre stycken lampborstgräs emellan. Bambun dog förrförra vintern, så vi fick köpa en ny. Men denna vintern har den klarat sig bättre. Vi fyllde i lite mer löv kring den på hösten, kanske hjälpte det en aning. Lampborstgräset är fint på hösten då tuvorna växt till sig och då kommer också de fina vajande vipporna. Vi får bara se om gräset har överlevt årets vinter. Förra året dog dom också så att vi fick köpa och plantera nytt. Nu kan jag ana några gröna strån på det nerklippta gräset så jag hoppas verkligen att det börjar växa vad det lider. Annars får vi nog byta ut dessa mot något helt annat mer tåligt.

På flera ställen i lådan har vi också alunrot. Vid planteringsråd får man antal plantor rekommenderat, t.ex. 6-8, och vi gjorde väl återigen en rookie mistake och valde det största antalet för att liksom vara på den säkra sidan. Alunroten har växt på bra, och jag gillar bladverket. Men det är nog egentligen någon planta för mycket i vår låda. Blomstänglarna är på gång som syns. När det blommar för fullt känns lådan aningens knökfull, och just alunrotens blommor känns därmed nästan lite för "skräpiga" i mitt tycke. Det har ibland nästan varit så mycket blomstänglar att jag övervägt att klippa bort ett par för att det inte ska se för tilltrasslat ut. Men som sagt, det ska nog inte skyllas på alunroten utan på undertecknad som planterat för tätt.

I bakkant på lådan har vi tre stycken kärleksört. Här har vi något jag gillar mycket! Just nu är de inte så höga men vänta bara till hösten då de står ståtliga och tar sin plats. Vår variant i lådan är åt det rosaröda hållet, men jag skulle gärna vilja ha en lite ljusare rosa variant också någon annanstans. Kärleksörten känns ståtlig, tålig, lättskött, och mycket fin även på vintern (om man väntar med att klippa ner den till på våren). Den lockar både fjärilar och humlor. En mycket fin höstblommande perenn som jag varmt kan rekommendera!

Blodlönnen visade jag redan förra söndagen. Idag noterade jag att bladen redan börjat torka i kanterna, det som jag också beskrev tidigare som en orsak till att vi inte är helt hundra nöjda med lönnen. Precis detsamma som brukar hända varje år. Jag har en gång frågat om vad det kunde bero på, och då fick jag till svar att det förmodligen var pga blåsten.

På den allra översta bilden syns även gröna "strån" som sticker upp. Det är klotlöken som kommer att blomma framåt juli. Här nedan är en bild från förra året när de blommande som bäst. Åh, nu blev jag (om möjligt) ännu mer sugen på sommar och en grönskande, blommande trädgård!

På skrivbordet ikväll:

* Printade foton på tork
* Vaniljglass med chokladsås
* Utrivna sidor om perenner
* Rabattkuponger till KappAhl

Såna här dagar gillar jag! Dagar när man känner att man på nåt sätt fått några timmar extra. Vi var ute i trädgården i förmiddags, men lagom till lunch kom det en regnskur. Jag var inställd på att regnet skulle fortsätta och att resten av dagen skulle tillbringas inne med diverse göromål. Men så sprack det upp lite igen. Och klockan var knappt två. Så det var bara iväg för att handla lite mer stenlim, och sen ut igen för ytterligare utearbete. Innan ösregnet bröt ut igen vid middagstid var alla stenar som vi hade hemma färdigmurade! Nu får vi bara fylla på med lite fler stenar innan vi kan färdigställa muren mot berget.

Förutom murarbete har jag funderat på lite planteringar. Det är så kul att besöka plantskolan! Och samtidigt lite deprimerande. Det finns mycket där jag vill ha. Men jag har ju liksom inte någon given plats ännu för de saker jag skulle vilja ha.

En av alla saker jag gillar är prydnadsgräs. Och mer specifikt, prydnadsgräs i kruka. De ska också helst vara planterade i stora betongkrukor. Det gröna mot det gråa tycker jag är snyggt. Några betongkrukor har jag ännu inte här hemma. Men ett par gräs har jag planterat. Gräset (brokbladigt tuvrör) i den större av krukorna hade jag i krukan redan förra året. Över vintern blev den nergrävd i marken invid berget. Så glad jag blev när den klarade sig! Så det var bara att gräva upp den igen och plantera tillbaka i krukan nu i vår. Det japanska gräset till den mindre krukan köpte jag häromdagen. Hoppas den blir fin när den växer till sig.

Förutom gräs åkte det med en kruka rosmarin. Nu är den pallkragen komplett. Gräslök, vitlök, oregano (som också överlevde från förra året), rosmarin och lavendel. Sköna dofter alltihop. Lavendeln i ena pallkragen ser ut att ha klarat sig ganska ok, medans partier i den andra planteringslådan ser ut att ha dött. Vi får se hur det ser ut när det växt upp lite mer. Kanske behöver något bytas ut.

Såhär års är vår japanska blodlönn (Acer Palmatum 'Bloodgood') som finast. När de röda bladen precis har spruckit upp och nästan lyser i rött. Men ärligt talat är vi sådär nöjda med blodlönnen. Jag tror att läget i vår stenplanteringslåda är alldeles för utsatt. Det blåser ju en del och på grund av det (i alla fall vad jag tror) brukar bladen inte se så fina ut på sommaren och hösten. För den planteringslådan tog vi professionell hjälp för att välja växter. Och eftersom vi berättade om att läget var blåsigt kan jag tycka att det inte var det bästa rådet vi fick, att plantera just en blodlönn alltså. Dessutom, nu när man blivit aningen mer varm i "trädgårdskläderna" kan jag också ångra blodlönnen av en annan orsak. Jag tycker det röda trädet är fint, men när jag tänker efter hade jag nog hellre haft ett träd som är grönt, och haft rött som höstfärg. Ja ja, man lever och lär. Så vi får se hur länge trädet står kvar i lådan.

Vi fick en vit stäppsalvia häromdagen (tack Farmor&Farfar!). Den passade fint i den finaste betongkrukan Kvadrat (Skulpturfabriken) som stod tom för tillfället. Ja just ja, jag hade visst en betongkruka här hemma!

 

Numera är helgerna även inbokade med fotbollträning varje lördag. Det övas också en del här hemma. Och det passar ju bra - vi har ju en del gräs att öva på. Än så länge i alla fall.

Är det vecka 21 redan, imorgon? Som ni märker är det inte livlig aktivitet här på bloggen. Men det är så det får förbli. Under veckodagarna brukar vardagen pocka på uppmärksamhet och efter en trött arbetsdag framför datorn känns det inte prioriterat att tillbringa ytterligare timmar framför datorn, även om det hade varit roligt.

Hoppas ni får en fin vecka!

Prisa gud! Vårt äppelträd blommar!

Det tog fyra oroliga år. Kanske var det hotet om att om det inte blev några blommor i år så skulle det bli brasved. Nja, det mer troliga är väl att det är precis så som det ska vara. Det kanske tar så lång tid för ett nyplanterat litet träd att blomma. Men nu så, nu slipper vi vara oroliga. Nu vet vi att trädet är ok. Och äppelblom är ju bara så ljuvligt, helt underbart!

Annars har det inte blivit så mycket uteliv denna veckan i form av trädgårdsprojekt. Vi har gjort tråkiga moment som att fixa i ordning diket mot vägen och att rensa ogräs. Vi hann också med en kort tur med fågelskådning, innan regnet kom.

Det har varit mycket uteliv, i alla fall i helgen när kanonvädret äntligen återvände. Jag önskar helgen hade fortsatt med ett par dagar till, men vem gör inte det.

Den här veckan har det inte hänt lika mycket som tidigare veckor med våra olika projekt. Det mest spännande den här veckan var nog den här lilla rackaren. Vi stod och pratade invid berget. Plötsligt såg jag något trilla ner, ett par meter bort, ifrån berget och rätt ner bland smultronplantorna. Efter lite försiktig undersökning slingrade sig den lilla kopparormen fram. Det var helgens happening, om du frågar barnen.

Förutom kopparormen (eller rättare sagt ödlan), så tittade även en liten bebisgroda fram.

Projektmässigt började vi (eller rättare sagt maken, jag har inte tagit ett spadtag i helgen...) gräva ut vid den kommande "grillplatsen". Inte för att färdigställa själva grillplatsen utan främst för att så småningom kunna bygga färdigt den tidigare påbörjade muren som ju är tänkt att vika in mot berget. Våra farhågor besannades ganska snabbt. Jord som grävs upp tenderar att bli många många skottkärrelass att flytta på. Det är dessutom inte "bara att gräva" här. Fuljorden här mot berget sitter ju, tja, som berget. Det krävs spett och/eller något form av bilningsverktyg för att lossa på jordmassorna. Maken använde sig av sin slagborr med en påmonterad "mejsel". Det gick trots allt ganska bra.

 

För min egen del jobbade jag med "visionerna". Med böcker, block och tumstock har jag bläddrat och skissat. Försökt att hitta en ände att börja i. När jag börjar tänka trädgård så vandrar mina tankar oftast hejvilt bland högt och lågt. Det är svårt att fokusera, svårt att hitta en början, svårt att formulera sig. Ena stunden känns det som att jag tar ett steg fram, bara för att i nästa känna två steg bakåt. Jag vill inte hamna i plottrigt och osammanhängande, och vill därför "täcka in" ett par områden samtidigt. Så vad har jag kommit fram till? Tja, inte jättemycket. Jag har ringat in att jag ska försöka fokusera på trädäcket och dess "väggar". Och samtidigt ha i åtanke den tänkta grillytan och muren där som ska färdigställas.

 

En konkret tanke som nu ska få mogna handlar om just grillytan. När jag tittar på fina trädgårdbilder så fastnar jag ofta för bilder där det finns någon form av pergola med. Det är något speciellt med en sådan inramning. Nu har jag inte funderat så jättemycket över pergolans vara eller inte vara i just vår trädgård. Men ett litet "tak", eller minipergola om man så vill, kanske skulle vara nåt vid grillplatsen. Då skulle grillplatsen ramas in, och i min, ännu otydliga, bild i huvudet skulle ett litet "tak" också göra sig fint mot bergsväggen. Jag tänker mig alltså en avlång variant med stolpar i hörnen, möjligen spaljeer åt sidorna, och någon form av spaljeer/plankor upptill. Och på ännu längre sikt skulle det kunna gå att montera på t.ex. en diskret plexiskiva för att få ett "riktigt" tak som skyddar. Men som sagt, dessa tankar är nya för idag så de får nog funderas på ett par varv till. Tankar och funderingar mottages gärna!
 

Vart tog helgen vägen? Bara två dagar ledigt kändes alldeles för kort efter att man vant sig med påskledighetslunken förra helgen. Men utelivet fortsätter. Dock i ett lite lugnare tempo. Vi planterade ännu fler murgröneplantor i slänten bakom huset. Jag har ännu inte sett till några rådjur. Men för säkerhets skull har vi satt ut ett par pinnar med Rå-Väck.

Vi byggde också upp muren till den färdiga höjden av fyra stenar. Och idag har vi fyllt på med ett nytt släp med jord. Så nu är det bara fritt fram för att plantera... Ja, vad? Det är frågan! Min första tanke innan allt var på plats var att plantera härlig lavendel längs med hela muren.

 

Men nu när det hela är på plats börjar jag tveka. Det är ju ett ganska brett parti som går att odla på. Man kanske ska tänka bredare? I form av en rabatt? Någon buske i en ände?

 Och sen har vi frågan hur långt muren ska gå. Och hur ska den tänkta grillytan se ut (det lilla partiet vi börjat grävt ut, som syns bakom de staplade murstenarna)? Hur bred orkar vi göra den? Det är ju förbenat mycket jord där att gräva ut, om man vill bredda ytterligare. Och hur kommer slänten till vänster om grillytan att se ut så småningom? Någon form av rabatt blir det säkert där. Plus att vi förmodligen vill göra någon form av trapp upp till den framtida syrenbersåplatån. Hur ska alla dessa saker knytas ihop. Jag har inga bra idéer ännu, på något av det, och samtidigt känner jag att allt är möjligt. Det gäller bara att få fram dom där visionerna! Något som jag tycker är jättesvårt. Och alltså står jag där och kan inte välja om jag ska plantera lavendel eller om jag ska vänta tills de där visionerna på något magiskt sätt ska uppenbara sig.

Vi har ett annat hörn på tomten också, där jag också väntar på att magiska visioner ska uppenbara sig. Idag tröttade jag på att vänta. Nu åkte pallkragarna fram som har väntat i skjulet i två år. Ett skepp kommer lastat med två plantor rabarber! Det tar ju ett bra tag innan man kan skörda nyplanterad rabarber. Så jag resonerar att de gott kan få växa till sig i pallkragen. Och sen när vi vet hur vi vill ha det i det hörnet kan vi bara flytta på grejorna. Det borde inte vara så svårt.

Ja det var mina, aningen trötta, tankar för den här veckan. Nu ska jag bläddra vidare efter lite visioner!