Nämen titta vad katten släpat fram! Inte mig alltså, utan träningskläderna... Jag hittade dom nerslängda i ett hörn i tvättstugan. Och på tal om katter kunde det faktiskt varit en katt som hade släpat fram dom. Häromkvällen när jag satt framför datorn i godan ro hörde jag ett litet ljud från köket, och när jag gick för att kolla såg jag någon av grannskapets katter undersöka vad som fanns under köksbordet... Note to self: stäng altandörren hädanefter.

Men tillbaka till dagens happening. Man får faktiskt peppa sig själv när man lyckats tagit ett steg i en bra riktning. Även om benen nu känns som spagetti och ansiktet antagit en ton av Honeysuckle.
Yes - där satt den! Kanske kanske kan detta vara starten på en ny vända med lite mer regelbunden jogging.

Fin Valborg!

Det är 27 april. Idag har vi noterat:

Årets första gräsklippning

 

Årets första minibukett

Årets första smultronblomma

Vi har även avnjutit årets första skiva vattenmelon. Mums!
Och plockat bort årets första fästing. Urrk!

Det är en spännande tid såhär års i de flesta trädgårdar. Vi tillhör ju dom som ännu inte har så mycket planterat, så det lilla som finns följer vi förstås med mycket stort intresse. I planteringslådorna à la Hasselfors som vi snickrade förra året hann vi ju inte mer än plantera lavendel och gräslök. Och se där - gräslöken har redan kommit igång rejält. Det är nästan så man tänker - var det inte svårare än så? Vi har som sagt inte gjort mycket mer med dom än låtit dom stå sen förra året. I bakgrunden skymtar kryddskylten i serien "Odla" designad av Ernst himself.

Om det inte gick ta miste om att det var gräslök som kom upp i framkant så har vi varit desto osäkrare på det som sticker upp där bakom. Det måste vara "rookie-mistake" nummer ett i trädgården - att plantera saker och sedan inte märka ut vad det är man har planterat. Ett bra tag hade vi inte en susning. Men nu börjar minnet så sakta åtevända. Plus att vi tittat lite närmare. Det är nog vitlöken som är på gång där. Spännande som sagt! Äntligen något som inte har ruttnat under vintern.

När ledigheten på hemmaplan tog vid diskuterade hur vi skulle lägga upp allt arbete. Vad skulle vi prioritera och vad skulle vi skjuta på till senare tillfälle. Vi var överens om att färdigställa båda häckarna. Att göra klart det tråkiga som återstår med markduk och kantsten. Det började ganska bra - maken fixade ett lass med marksten. Jag gillar byggvaruhus där man gratis får låna släp för att köra hem material. Perfekt att slippa onödiga utgifter som hyra av släp.

Och så fick han med gratis t-shirts till barnen också. Lillasyster, tillika hjälpreda för dagen, tog stolt på sig sin nya byggartröja.

Hur gick det med häckarbetet? Jodå, både och. Titta här, både markduk och kantsten på plats! Och mer grus utlagt bredvid friggeboden. Det är så skönt när saker och ting blir avslutade och man får ett rent och snyggt resultat. Eller ja, snyggt och snyggt. Markduken är väl inte riktigt estetiskt tilltalande. Vi kommer förmodligen lägga ut ett lass singel ovanpå. Det lär hålla fukten lite bättre också.

Och vår plan att färdigställa befintliga häckprojekt innan vi gör andra saker höll i en hel dag. Jag som redan i förväg kände hur jag skulle stoltsera med att vi minsann klarar av att avsluta påbörjade projekt, och inte bara att börja nytt hela tiden. Det gick alltså sådär. Det räckte med ett besök på plantskolan. Och efter några växlade ord med Kåre hade vi bagaget fullt med murgröna. Så det kan gå. Ambivalens ena dan, snabba puckar andra. Det värsta är att vi båda gärna fattar snabba beslut (ibland alltså). Är den ena på, så är det inte många sekunder förrän den andra också är med noterna. "Vi kör på". Och så kör vi på. Men det blir oftast bra. Inbillar jag mig i alla fall. Jag är inte helt hundra, det kan vara så att jag glömmer av eventuella dåliga beslut.

Det är alltså slänten mot berget som vi gav oss i kast med. Vi ställde varsin stege mot slänten. Och så hackade vi små hål, så gott det gick, med planteringsspadar. Det kändes lite som att plantera på ett korthus. Vid minsta touch på jorden så rasar ett stort lager av ytskiktet ner. Vi försökte fylla i med lite planteringsjord i varje litet hål. Och så i med en planta och trycka till runt om i ett försök att hålla det på plats. Så nu hoppas vi sannerligen att ordet marktäckare ska stämma till fullo. Vi kommer hålla tummarna väldigt hårt för att murgrönan ska binda ihop hela ytan så småningom och på så sätt hålla det på plats.

Med facit i hand var det faktiskt inte ett särskilt avancerat arbete. Detta första steg tog väl en halv dag. Det är ju faktiskt tur att man ibland kör på känsla. För i min värld var detta arbete en stor tröskel att kliva över. Och så visade det sig inte alls vara det. Ja ja, det återstår att se förstås om det blir en grön murgrönematta av det hela. Det är ju ganska långt kvar till det. Men nu har vi i alla fall gjort ett försök. Vi får lita på Kåres råd. Och så var de friska plantorna 15kr/st. just nu också (ist.f. 25kr), så det var bra tajming det med. Första lasset med 50 plantor räckte en bit, men vi får nog hämta ett gäng till innan vi har täckt merparten av slänten.

Åsså får vi hoppas att rådjuren inte tittar ner på marken när de skuttar uppför berget. För det glömde vi nämna till Kåre, att vi har rådjur här... Vi får helt enkelt hålla tummarna för det med, att rådjuren hittar sin middag någon annanstans än vid vår murgröneslänt.

Det var blod. Det var svett. Och det var tårar. Mycket tårar. Att hon är viljestark blev om än tydligare idag. Hon. Skulle. Banne. Mig. Cykla. Punkt!

Och cyklade - det gjorde hon, innan dagen ens blivit eftermiddag. Det ante mig att det skulle bli hon före storebror. Fast han var duktig han med nu såhär första dagen med tramporna på. Men med kompislek så blev det inte så mycket övat idag. Men det gjorde hon. Övade och övade. Skrek och grät. Och övade lite till. Till slut fick vi ställa undan cykeln i förrådet. Efter att hon skadat sig lätt och varit nästintill otröstlig i en halvtimme.

Jag hade inte riktigt trott att det skulle gå så snabbt. Springcykeln hon fick i födelsedagspresent är ju bara fjorton dagar gammal. Den var ju tänkt till sommaren. Men det är ju lite moment 22 - det är ju på den hon började öva på balansen sådär på riktigt. Och vem vill vänta på sommaren när man kan lära sig cykla med en gång.

Min lilla envisa tjej, idag har du lärt dig att cykla!

Ni har väl inte glömt att måla Super Mario ägg?

Här är det utlovat ännu en dag med kanonväder och idag känner jag mig både utvilad & på bra humör. Det kan inte bli annat än en toppendag!

Glad och skön och solig påsk till er alla!

Idag har varit en såndär dag. När jag liksom inte vetat vilket ben jag ska stå på. Ambivalens är nog en av mina värsta fiender. Jag velar hit och dit, och ut och in, och vet inte vad jag ska företa mig. Vilket oftast resulterar i just ingenting. Jag har så många saker jag vill göra och så slutar dan med att inget av det roliga har blivit gjort. Eller i alla fall inte blivit gjort med nöje. Jag har blivit bättre på det, med tiden, att prioritera mellan saker, att bara välja nåt. Men det händer som sagt fortfarande att jag ibland faller i den fällan. Det händer oftast när jag liksom känner mig steget efter. Det började förmodligen med förra veckans jobbfokus som gjorde att jag "hamnade efter" med diverse saker här hemma. Saker som jag tänkt men som jag fortfarande inte hunnit med.

Vad  är det nu för jobbigt jag behövt prioritera mellan just idag? Tja, inget speciellt egentligen. Om jag ska påskpynta lite. Eller sitta i solstolen med en tidning. Eller virka lite. Eller blogga lite. Eller fortsätta med någon form av trädgårdsarbete. Roliga saker. Det ska väl inte vara så svårt att välja. Det är ju trots allt världsliga saker alltihop.

Jag började med att försöka påskpynta. Med tanken: "Ok, jag struntar i att jag inte hunnit fundera påsk, utan jag kör på devisen "man tager vad man haver"."  En dukning i någon form borde jag väl få till. Jomenvisst. Det började inte så bra då jag inte ens kom in i linneskåpet i klädkammaren pga allt bråte vi fyllt det med. Men jag hade trots allt lite tur - julduken låg kvar utanför, av just samma anledning. Då fick det helt enkelt bli densamma nu till påsk. Samtidigt upptäckte jag att "man tager vad man haver" inte riktigt funkar i alla lägen. En förutsättning för det är ju liksom att man har åtminstone något att välja på. Jag scannade alla skåp. Var t.o.m. inne i barnens rum, på jakt efter något "vårlikt". Jag hittade nada. Ja ja, vi köpte i alla fall lite påskliljor igår. Det är alltid nåt.

Och vad har jag då mer fått gjort idag? Medans maken först i ottan hämtat ett lass marksten, sedan tvättat båda bilarna, och till slut förberett middagen? Ja, då valde jag till slut att göra några ärenden. Jag som försöker undvika ärenden nuförtiden. Ärenden är inte alltid så nödvändiga som man ibland kan inbilla sig. Jag försöker tänka en extra gång innan jag åker iväg på ärenden. För ärenden tar oftast tid. Tid från något annat.

Dagens ärende var i huvudsak att införskaffa påskris. Vi brukar inte pynta särskilt mycket kring påsk, men just ris vill jag gärna ha. Och nu är det ju liksom kvart i påsk redan, så skulle vi ha något ris så var det dagen D idag för att fixa det. Jag försökte redan i förmiddags i handelsträdgården ett par minuter bort. Det fanns inget. Typiskt. Men lite penséer fick jag med mig ändå. Så jag fick åka en vända till, på eftermiddagen, in till lilla innerstaden. Där gick det bättre. Och så in i ett par inredningsaffärer jag inte besökt på länge. När man är sådär uppgiven i tanken så ligger det nära till hands med tröstshopping. Dagens tröstshopping bestod av ett rosa Matteus-fat. Jag motiverade det för mig själv med att vi nog behöver ett fat att lägga ägghalvorna på till påsklunchen. Den tröstshoppingen hade nog egentligen räckt. Men så gick jag in i en butik jag inte besökt tidigare. Och där stod de - alla fina Tine K krukorna på rad. Det var ju precis det jag tänkte mig med förmiddagens penséinköp - en tillhörande kruka att ställa på utebordet. Därmed var tröstinköp nummer 2 ett faktum.

Väl hemma bad jag maken fixa ett hål i krukan. Två minuter senare knackade han på fönstret och meddelade att krukan numera var i två delar. S-K-I-T också! Vilken tur att det var ett fönster emellan, för jag var ju som bekant inte på det bästa humöret så här långt. Nåväl, lite ytterligare borrning och en vända stenlim senare hade jag min kruka igen.

Och nu står den där på utebordet. Som en påminnelse om den usla dagen. Jag tänker som oftast att dagen blir lite som man gör den. Idag kan jag lätt konstatera att jag misslyckats.

Men vad sjutton. Imorgon är en annan dag. En ledig dag med förmodligen riktigt fint väder. Så nu får jag sluta vara patetisk. Och avsluta dagen med åtminstone lite värdighet. Och imorgon - då är det banne mig "Carpe Diem" som gäller.

Nu är vi åter hemmavid efter en miniturné hos släktingar på annan ort. Även om det tog ett tag att varva ner efter förra veckans hektiska tempo var det ändå en trevlig vistelse borta! (Tack till alla er som vi besökte!) Tyvärr blev det ett litet abrupt slut på det hela i form av en natt med två magsjuka barn. Vi valde att åka hemåt så fort barnen var tillräckligt krya - för att liksom befinna oss på hemmaplan innan eventuell magsjuka utbröt även hos oss vuxna. (Än så länge känns det bra, peppar peppar. Och barnen är tillbaka i både god och kivande&tjafsande form igen. Om det nu finns något att gilla om magsjukor så är det väl sådana som är korta&koncisa.)

Här följer ett par bilder från ett av husen vi besökte. Ett hus vi besökt tidigare i det här inlägget.

Det får bli bilder utan text idag. Jag ligger fortfarande en del back på sömnkontot...

Pust! Nu andas jag ut efter att ha djupdykt ner i jobbet en hel vecka. Med övertid var dag har jag i princip bara prioriterat jobbet och av förklarliga skäl har det inte blivit mycket över till varken uteliv eller annat. Så skönt det ska bli med helg! Nu vill jag mysa extra mycket med barnen och inte sitta med näsan mot skärmen som jag gjort den sista tiden. Så jag passar redan nu på att önska en fin och solig helg till er alla!

Vi har haft häcken full. (Japp, bor man så nära "Götelaborg" är det nästan obligatoriskt med såna ordvitsar.) I veckan har vi haft tokmycket att göra. Frisörbesökx2, lämna sommardäck på verkstan, födelsedagsinköp, övertid på jobbet, hämta nya häckplantor, och det vanliga utöver det. Och helgen har varit fullproppad den med. Födelsedagsfirande av finaste tjejen och så har vi fått vara ute i trädgården mest hela dagarna i toppenfint väder. Vårkänslorna är verkligen på topp just nu!

Vad har hänt där ute då? Vi siktade återigen på häckplantering. Denna gång vid tomtgränsen mot den andra grannen.

Här är avenboksplantorna innan plantering. Om jag blev positivt överraskad över de barrotade ligusterplantorna blev jag tvärtom något besviken över de krukodlade avenboksplantorna. De bruna bladen är precis som de ska vara, så det var inte det jag blev besviken på. Plantorna var bara inte riktigt så grova som jag hade trott. Men det är väl såklart så att de nergrävda plantor vi stod och tittade på förra året på plantskolan hade några år på sig. Jag måste ha missförstått helt enkelt vad det var vi köpte. Så det är inget fel på plantorna, och det blir nog bra ändå till slut när det fått några år på sig att växa.

I fredags kväll efter en både blåsig och solig dag som torkat upp både mur och stenar var det som upplagt för att limma den sista raden sten på muren. Vi behövde den raden på plats också för att kunna se hur mycket jord som återstod att fylla på. Lördagen bjöd som sagt på finfint väder. Lite blåsigt, men så soligt och fint. Förutom födelsedagsfirande körde vi "all in" på trädgårdsarbete. Som vanligt, skulle man kunna tillägga vid det här lagt. Med farmor & farfar på besök kunde vi med gott samvete ägna oss åt skyffling av ytterligare 5 släp med jord. Med andra ord har maken och jag nu hivat i totalt 9 släp, dvs 4.5 kubik jord, i diket innanför muren. Det är gympass så det räcker. Söndagen ägnade vi åt plantering. Inte alls lika tungt som jordskyffling. Och se där, med god marginal innan kvällen var så den nya häcken planterad! Vi är helt noviser på avenbok. Skötsel, beskärning, allt. Det enda jag vet är att man inte ska toppa den förrän häcken uppnått den höjd man önskar. Men vi får väl ta en vända till plantskolan och prata med Kåre. Han har säkert full koll på hur den bör skötas.

De är ju ännu bara smala pinnar, men det känns ändå skillnad. Ögat får något att stanna på, en gräns, jämfört med det tidigare helt öppna partiet ner mot grannen.

Förutom jordskyffling och häckplantering hann jag också med att klippa ner lite perenner. I vår fall innebär det lavendel, kärleksört och prydnadsgräs. Lavendeln luktar fortfarande så gott även i torkat utförande.

Och vad hände med gräset? Det började bokstavligen att grönska över en natt! Farfar var så snäll i helgen och räfsade merparten av vår gräsmatta - stort tack!

Trädgården har också fått ett tillskott i form av en födelsedagspresent till lilla stora tjejen. Med hjul, så att den kan rullas in bakom huset när den inte används.

I helgen har fjärilarna också tittat fram.

Förutom trädgårdsarbete hann vi också med en efterlängtad grillpremiär. Mums!

Och att fira en ännu inte officiell händelse med lite champagne. Mums!

Och att inviga ytterligare en födelsedagspresent - springcykeln. Vi hoppas på två flugor i en smäll i år, att båda barnen ska lära sig att cykla.

Innan vi gav upp för idag, tog vi oss an att rensa under de gamla ligusterhäckarna, och avslutade med att gödsla både de gamla och nya häckarna.  Som sagt, vi har verkligen haft häcken full. (Häck, häck, häck.. nu har jag nog sagt det ordet tillräckligt för ett antal år framåt hoppas jag...)

Veckans som kommer blir åter hektisk, jobbmässigt. Trädgårdsmässigt blir det mycket lugnare. Vi har fått gjort en hel del de senaste veckorna och det känns riktigt gott! Och vilket väder sen. Merparten av helgen har jag haft t-shirt där ute. Riktigt skönt och nu är man definitivt laddad med frisk luft inför en ny jobbvecka. Enda orosmolnet just nu är lite känningar i bihålorna som kom lagom till att vi kom in utifrån. Bara jag inte blir sjuk, det har jag inte tid med...

Hoppas ni alla haft en fin solig helg!

Vår lilla tös blir hela 4 år idag!
Vi älskar dig, lilla sötnosen!

Vi fick glädjande besked tidigare i veckan, häckplantorna var på ingång till plantskolan. Med andra ord fick grävarbete högsta prio på utelistan. Första arbetet innebar att skala av grässvålen från det partiet vi tänkt plantera på. Det gjordes i veckan av två tappra grävgubbar.

Den lediga fredagen användes till själva grävarbetet. Vi började i varsin ände och möttes till slut på vägen. Något ledbrutna, något trötta. Grävarbete är svettigt. Tidsmässigt gick det relativt snabbt ändå, och vi upptäckte att det är stor skillnad på att gräva finjord vs. fuljord.

Och så lördagen då. Hänga på låset till plantskolan, fylla bagaget med "ligustrum vulgare atrovirens". Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av barrotsplantor. Jag trodde de skulle vara mycket fjuttigare, liksom bara en pinne eller nåt sånt. Ja de är väl i och för sig inte som buskar direkt, men jag blev ändå positivt överraskad över det vi packade upp ur påsarna. Fast det är ju lite irriterande såhär i efterhand att man inte tar reda på saker i förväg, utan bara förutsätter något och sedan fattar diverse beslut baserade på de gissningarna.
(Update: det finns visst också olika storlekar på barrotsplantor upplyste maken mig om, vi valde de som var något dyrare)

Vissa av plantorna var kraftigare än andra med något fler förgreningar. Vi har planterat några extra, på annan plats, för att ha utifall det är några plantor som inte tar sig. Så har man liksom plantor som förhoppningsvis växt till samma höjd, att bara byta ut med.

Planteringen tog hela lördagen i anpråk. Inte lika tungt arbete som själva grävjobbet, men ändå jobbigt på sitt sätt. Men med lite teamwork går det som bäst. Vi har placerat ut droppslang för smidigare bevattning framöver. Med den utrullad under planteringen var det också lätt att se vilka avstånd plantorna skulle ha (hålen i droppslangen är placerade just 3 per meter). När dagen sedan övergick till kväll och alla plantor till slut var i marken var det riktigt skönt att få sätta sig i soffan. Det känns i kroppen efter ett rejält dagsverke.

Det finns många olika skolor kring när beskärning ska ske, skötsel, osv. Vi har inte varit helt nöjda med de råd vi fått från andra ställen (våra första häckplantor handlade vi från en plantskola längre bort, per post). Nu har vi handlat dessa plantor från en "ny" plantskola där vi fått förtroende för de som äger  den och de råd vi hittills fått av dom. Jag menar, en trädgårdsmästare vid namn Kåre känns stabilt på något sätt. Så de råd vi kommer följa för vår nyplanterade häck är att vänta ett år med beskärning så att plantan hinner rota sig ordentligt. Därmed kommer det också finnas lite grönt på plats under året vilket kan vara trevligt. Sen ska vi lägga ut markduk istället för täckbark de första åren, för att skydda mot ogräs. Det sura i täckbark kunde visst kväva rötterna. Enligt Kåre alltså. Vi är noviser på området, så vi får lov att lita på Kåre.

Arbete som återstår är att snygga till jorden lite, sätta fast droppslangen, gödsla (vi kommer gödsla med Chrysan nu i veckan), täcka med markduk, sätta kantsten i framkant, grässtoppskant i bakkant. På lång sikt kommer nog grannens staket också att tas bort.

Jag tycker det ska bli spännande att se hur dessa tar sig. De ser kanske inte mycket ut för världen just nu, men jag känner ändå hopp. Det kommer nog bli bra det här till slut!

Helgen sista dag började vi med att nogsamt följa regnets framfart på radarbilder. Nördigt, så det förslår. Vi gissade på att regnet skulle upphöra runt kl. 11. Precis när närmsta plantskolan öppnar. Dagsplaneringen gjordes därefter och siktet blev inställt på att frakta hem jord. Det blev fyra släp med dyblöt jord. Som vi med skyfflar hivade över till nästa "häckdike". Jag ordar inte mer om det, för då är det nästan så jag känner för att ta fram dom fula orden. Kommer jag upp ur sängen imorgon så är jag nöjd. Och så förtränger jag att det förmodligen behövs tre lass till en annan dag.

På väg tillbaka med släpet och ett paket ligusterplantor som blev över från gårdagen hann vi botanisera tio minuter i plantskolan innan de stängde. Det blev ett snabbt inköp av ytterligare några penséer, ranunkler och bellis. Väl hemma slängde jag vinterns innehåll i krukorna och planterade vår istället. Ur en av krukorna hoppade farbror groda fram. Tur han inte hoppade rätt på mig då hade jag nog släppt ur mig ett rejält "vårskrik".

 Nyplanterat bredvid vår lastpall tillika entrétrappa.

Om man ska summera helgen så är jag mer än nöjd! Mycket fick vi gjort. Mycket fick vi vara ute i friska luften (skönt efter ett antal VAB dagar tidigare i veckan). Kan man få endorfiner av grävarbete? Jag tror det. Förbrukad energi som föder ny energi. Och nu efter en god fisksoppa och en tur i bastun känner man sig nästintill som ny igen. Trädgårdsarbete "is the shit"!

Ready, set, go.

Update Kl. 20: Done.

Dagens outfit:

Stövlar: leriga
Byxor: blå
Fleece: obligatorisk
Handskar: svettiga

Fin fredag till er allihop! Själv ägnar vi, inte helt oväntat, vår lediga fredag till grävarbete.