Dagens tisdagtema i Fabriken är kuddar. Här kommer en hastig kvällstitt i vår ena soffa. Kuddar, ja... ett eget kapitel för sig. Jag har gått från att ha varit en mycket missnöjd kuddbojkottare till att tycka att det här med kuddar faktiskt är ganska kul. Numera har jag definitivt ingen ångest över kuddköp - det finns ju hur mycket fint som helst i kuddväg! I denna soffan huserar just nu ett stycke grön elefantkudde (som jag sytt av tyg från Svenskt Tenn), ett stycke kär Mademoiselle (som jag nog kan klassa som Kudden som blev vändpunkten i min smått deprimerande kuddhistoria), ett stycke orange prisvärd sammetskudde från H&M Home, och sist men inte minst ett stycke egenvirkad Missoni-inspirerad ripplekudde. Det var nog allt för idag.

Jag har fastnat lite extra för grönt just nu. Den fina gröna fjärilen från Hagedornhagen, som synts i olika sammanhang och magasin, blev jag förtjust i och inhandlade för ett tag sedan. Nu har den äntligen ramats in, och en ny tavla är förstås betydligt roligare inramad än förvarad i en tub av papp. Måttet var inte riktigt standard, så det tog ett tag att klura ut hur jag skulle rama in den på bästa och billigaste sätt.

Jag hade egentligen tänkt hänga tavlan på en annan vägg. Det känns dock som att fjärilen kommer att bli en rundvandrare här i huset. Jag kan se den framför mig på flera av husets väggar. Men nu till att börja med vill jag njuta av den ståendes ovanpå TV-bänken. Lilla 3-åringen blev något besviken när hon insåg att den fina fjärilen inte skulle få hänga i hennes rum. Och med det kände jag mig själv som något av en bov. Men vem vet, någon dag kanske den får pryda även väggarna i lillasysters rum.

Och här är den - den lilla gröna glasasken jag unnade mig i form av ”fira-att-dottern-slutat-med-blöja”-present. Så liten, så fin!

Äsch nu ljuger jag. Tisdagstemat i Fabriken idag passar inte just mig, då jag vad jag kan minnas inte äger några loppisfynd. Det är inte så att jag ogillar loppisar på något sätt. Jag skulle gärna öka antalet besök, men samtidigt har jag så mycket annat jag också vill göra på fritiden. De fåtal gånger jag har varit på loppis de senaste åren har jag inte hittat något som fallit mig i smaken.

Så istället för loppisfynd visar jag ett annat fynd. En väggljusstake i keramik jag köpte för dryga tio år sedan. Ett impulsköp där jag klev in i en keramikbutik inne i stan. Jag vet inte så mycket om den mer än att jag fortfarande är förtjust i färgerna och mönstret. Ljusstaken har dock ännu inte riktigt hittat sin rätta plats här i huset och huserar än så länge på övervåningen. Men jag hyser gott hopp om att en flytt till nedervåningen inte ligger alltför långt bort i tiden.

När det nu har blivit någon timme övertid för min del (ursäkta allt tjat om arbete, men det är mycket det som snurrar i mitt huvud var dag), vill jag gärna vika de extra slantarna till just något extra. I mitt fall har det blivit något jag önskat mig en stund och nu till slut införskaffat. En mycket vacker sak i form av en grön Hortuskruka från Svenskt Tenn.

Vackra ting blir ännu vackrare i ett sammanhang. För mig har bilden av en hortensia i glaskrukan funnits där länge. I bilden står den på ett annat soffbord. Men soffbordsprojektet har stått och väntat i tvättstugan i över ett år nu, och lär inte komma att prioriteras i närtid heller. Så jag får nöja mig med hortensian i glaskrukan. Det är inte så lite det heller. Och så gör jag då ett nytt försök, och hoppas den fina blomman håller mycket längre än förra gången.

Där i bakgrunden syns kudden som till slut blev färdigvirkad. Jag hade gärna virkat en hel pläd i Ripple-mönstret, men efter förra mastodontvirkprojektet med mormorsrutepläden så försöker jag hålla mig till mindre projekt. Och en kudde är inte så illa det heller. Svartvittgrått är en färgskala som återkommer här i huset, så kudden känns hemma med en gång. Det är nästan så att jag är sugen på att rippla lite till, men ett nytt sådant objekt får nog vänta lite.

Så nu står jag utan handarbete igen, undrar vad jag ska påbörja härnäst. Jag är fortsatt förtjust i min ergonomiska virknål jag fick i julklapp, så jag vill gärna komma igång med en ny virkning snart.

Ripple-mönstret hittade jag via Fröken P och finns att läsa här.

Men inte vilken lampa som helst! Vi fick hem leveransen precis lagom till min födelsedag och nu när vi haft lampan, en Tolomeo Lettura från Artemide, i två månader så kan jag lugnt konstatera att vi är jättenöjda! Att lampan tilltalar mig estetiskt är förstås en sak, men jag är minst lika nöjd med dess funktion. Belysning är vi generellt ganska dåliga på här hemma, i alla fall med avseende på antal ljuskällor. Vid soffan har det saknats belysning för läsning och handarbete, och då jag gärna ägnar mig åt båda saker så märker jag förstås en stor skillnad nu när det finns en lampa på plats för det avseendet. Så skönt!

En ny belysningskälla gav definitivt mersmak. Vi saknar bordslampor i de flesta rum, golvlampor, och även taklampor på sina ställen. Så det finns helt klart möjligheter till ännu fler lysande förbättringar. Men nu när det går mot ljusare tider kanske bristen inte märks lika mycket. Så det får bli något att ta tag i till hösten igen.

Det har varit lite dåligt med uppdateringar på bloggen, främst pga tidsbrist. Med beordrad övertid ända fram till juni så får jag prioritera annat än bloggen när jag väl har lite tid över. Lite trist, men inte så mycket att göra åt…

Nu doftar det hyacint i vardagsrummet. På bilden, som är ett par dagar gammal, har de inte riktigt blommat än. Men nu blommar de för fullt, så att de nästan tippar över. Det är inte bara hyacintdoft som sprider sig huset. Nu är målarstugan återinrättad i arbetsrummet. Fast där kanske man ska tala om lukter snarare än dofter, speciellt när jag sitter alldeles intill vid skrivbordet.

Jodå, vi körde igång med projekt TV-bänk även fast friggeboden inte är avslutad. Förvaringsbehovet finns verkligen, så ju tidigare bänken är färdig desto bättre. Ja ja, har man inte tillräckligt att göra såhär ett par veckor innan jul så skaffar man sig det helt enkelt...

För ungefär en månad sedan blev vi med platt-TV. Äntligen! Det är trots allt ganska fräckt att gå från tjocka 60 cm till det betydligt mer slimmade 3 cm. Och vilken bild sedan. Barnens filmer har aldrig sett så bra ut. Nu behöver vi bara vänja oss vid den skarpa bilden, ett annorlunda problem jag inte direkt hade förknippat med ett nyinköp.

Ny teknik ligger alltid högt i kurs hos vissa i familjen, och så delvis även hos mig. Men det som nästan är bäst med det nya inköpet är helt andra möjligheter. Den befintliga TV-möbeln (Ikeas ”Klubbo”) kan äntligen bytas ut till något med bättre funktion (dvs förvaring). Åh, tänk sen när vi har lite lådor eller skåp att stuva undan filmer, leksaker och annat i! Så vi klurar och klurar. Och mäter och testar. Ett förslag har redan ratats. Ett gäng platta paket innehållande köksskåp har redan köpts från det stora varuhuset, skruvats ihop, testats, skruvats ner igen, och lämnats tillbaka. Pust. Efter detta lutar det nu åt ett möjligt hemmabygge. Vi får fundera lite till, och möjligen försöka avsluta lite andra projekt först.

Mina tygbryderier har nu fått ett slut. Inte riktigt ett sådant jag hade önskat, men hey, man kan inte få allt här i världen. Jag är van att inte ge mig i första hand, om jag inte förstår något till fullo. Förklaringen jag jagade var om tyget verkligen skulle tappa mycket färg vid tvätt. Enligt de uppgifter jag nu fått så är det så det är. Strukturen på linnetyget i kombination med många färger som är mättade är orsaken. Punkt. Tyghuset kan inte garantera färgerna ens vid kemtvätt. De har talat med Mairo, som producerat tyget, dock inte med produktchefen (som har varit svår att få tag på). Nu orkade jag inte vänta på eventuella ytterligare förklaringar från produktchefen utan bestämde mig för att acceptera att tyget inte kan tvättas (utan färgtapp) och nöja mig med det. Med andra ord valde jag att få en ny bit tyg, och nu har jag till slut sytt lite kuddsällskap till Mademoiselle. För tygbiten som blev över tänkte jag göra ytterligare ett test och tvätta i 30 grader för att se om det möjligen kunde vara skonsammare. Men detta får bli The end på min Sir Harald story.

Jag har äntligen sytt två julkuddar från tyget som blev över från (eller rättare sagt aldrig användes till) kalenderpysslet. Dessa har hamnat i varsin soffa i vardagsrummet. Men ser inte stackars kudden lite ensam ut där i soffan? Nog ser den ut att behöva lite sällskap.

Sökes: mysig kudde (eller tyg som aspirerar på att bli sydd till kudde), enfärgad eller mönstrad, gärna i rött. Tips mottages tacksamt!

Nä - fredagsmysbrasa i vardagsrummet! Trevlig helg!