För ungefär en månad sedan blev vi med platt-TV. Äntligen! Det är trots allt ganska fräckt att gå från tjocka 60 cm till det betydligt mer slimmade 3 cm. Och vilken bild sedan. Barnens filmer har aldrig sett så bra ut. Nu behöver vi bara vänja oss vid den skarpa bilden, ett annorlunda problem jag inte direkt hade förknippat med ett nyinköp.

Ny teknik ligger alltid högt i kurs hos vissa i familjen, och så delvis även hos mig. Men det som nästan är bäst med det nya inköpet är helt andra möjligheter. Den befintliga TV-möbeln (Ikeas ”Klubbo”) kan äntligen bytas ut till något med bättre funktion (dvs förvaring). Åh, tänk sen när vi har lite lådor eller skåp att stuva undan filmer, leksaker och annat i! Så vi klurar och klurar. Och mäter och testar. Ett förslag har redan ratats. Ett gäng platta paket innehållande köksskåp har redan köpts från det stora varuhuset, skruvats ihop, testats, skruvats ner igen, och lämnats tillbaka. Pust. Efter detta lutar det nu åt ett möjligt hemmabygge. Vi får fundera lite till, och möjligen försöka avsluta lite andra projekt först.

Idag har vi stött på hajar och besökt regnskogen.
Trevlig helg!

Friggebod eller kudde? Kudde eller friggebod? Ja, idag föll blogginläggsvalet på en kudde. Jag måste förstås visa vad som blev av dom söta små garnnystanen i höstfärger. Eftersom Mademoiselle i soffan nyligen fick sällskap av Sir Harald, så kändes det inte mer än rätt att elefanterna också skulle få en ny kuddkompis.

Jag påbörjade virkningen med ansatsen att det hela skulle resultera i en kvadratisk kudde på 50x50cm. Ett par varv in i arbetet insåg jag att måtten inte riktigt stämde, arbetet  mätte då 57cm på bredden. Attans, det kanske går ändå, tänkte jag och virkade vidare. Ytterligare ett gäng varv senare kom jag på att det ju faktiskt finns andra mått på kuddar… Efter en titt på Ikeas utbud på innerkuddar var saken biff, det fick bli en 40x60cm stor kudde. Och den verkar trivas bra ihop med elefanterna.

Det hela var inte särskilt svårt. Har du virkat den obligatoriska grytlappen i skolan så är det ungefär samma princip. Fasta maskor hela vägen, fram och tillbaka, varv för varv. Det svåraste momentet, konstaterat såhär i efterhand, var väl det första varvet. Det vill säga att virka rätt antal luftmaskor för att få den förväntade bredden på kudden. En lärdom jag tar med mig är att sträcka lite på ”luftmasksvarvet” innan jag mäter. Men summa summarum är jag nöjd över min kudde.

Ytterligare en skön grej att bocka av på den trogna todolistan. Utelamporna vid entrén installerade vi ganska snart efter inflyttning för tre år sedan. Men på altansidan kopplade vi av någon anledning inte in någon belysning. Varför kan man ju undra, speciellt då vi stört oss på den mörka väggen där ute varje vinter. För någon månad sedan tog vi tag i detta och handlade ytterligare en likadan utelampa och kopplade in. Det krävdes inte särskilt mycket och ibland undrar man varför man inte tar tag i sådana saker som faktiskt är enkla att åtgärda.

En sak som vi missade att tänka på vid husbygget var att rita in ytterligare ett par uttag för utebelysning. Men vi insåg nyligen att det skulle gå att åtgärda med en liten insats, i alla fall på ett ställe. Gör om, gör rätt, med andra ord.

Här till höger om fönstret önskar vi oss en lampa.

Då tar vi helt enkelt och skruvar ur ett par altanbrädor. Med en kofot och relativt liten möda lossas även en panelbräda.

Samma sak görs bredvid altandörren där vi redan har belysning monterad. Nämen, vad är detta? Bakom panelen har visst en liten mus bott baserat på den liggande högen med solrosfrön (som vi haft som fågelmat förra vintern). Lite nyfiken blir man på vilken väg musen använt för att hitta in hit (nog för att det bara krävs runt en halv centimeter för dom små rackarna att ta sig in).

Tillbaka till arbetet. Installationskabel dras ner till den gamla belysningen. Den befintliga utelampan är redan förberedd med flera ”hål” så inkoppling av flera lampor i serie kan göras smidigt. Kabeln dras sedan upp bakom panelen, trycks upp mellan brädorna i takfoten, för att sedan vandra ända bort till det andra fönstret. Där dras det på samma sätt ner bakom panelen och ett nytt hål borras för att kunna dra kabeln genom panelbrädan.

Sådär ja, panelen är här fastspikad igen och lampan monterad på plats. Det blev minimal åverkan på panelbrädorna vid spikhålen, men det fyller vi igen med lite ny målarfärg.

 
Varde ljus!

Mina tygbryderier har nu fått ett slut. Inte riktigt ett sådant jag hade önskat, men hey, man kan inte få allt här i världen. Jag är van att inte ge mig i första hand, om jag inte förstår något till fullo. Förklaringen jag jagade var om tyget verkligen skulle tappa mycket färg vid tvätt. Enligt de uppgifter jag nu fått så är det så det är. Strukturen på linnetyget i kombination med många färger som är mättade är orsaken. Punkt. Tyghuset kan inte garantera färgerna ens vid kemtvätt. De har talat med Mairo, som producerat tyget, dock inte med produktchefen (som har varit svår att få tag på). Nu orkade jag inte vänta på eventuella ytterligare förklaringar från produktchefen utan bestämde mig för att acceptera att tyget inte kan tvättas (utan färgtapp) och nöja mig med det. Med andra ord valde jag att få en ny bit tyg, och nu har jag till slut sytt lite kuddsällskap till Mademoiselle. För tygbiten som blev över tänkte jag göra ytterligare ett test och tvätta i 30 grader för att se om det möjligen kunde vara skonsammare. Men detta får bli The end på min Sir Harald story.

Det är ingen snabb progress på bygget, men det är så det får vara just nu. Det nya målet för när friggeboden kan stå helt klar är satt till jul. En dörr och ett fönster har kommit på plats sedan sist. Härnäst väntar invändigt arbete med innerväggar och innertak.

En VAB vecka har avverkats men nu ser alla ut att vara redo för dagis igen imorgon. Veckan har inte bjudit på det allra bästa i mysväg, snarare tvärtom, när 2.5-årstrotset har nått nya oanade höjder. Ett par pyssel hanns med under veckan, men generellt har det varit rätt torftigt med idéer och material för pyssel här hemma. Något som absolut bör ses över inför eventuella kommande sjukdagar.

Det enkla mustasch-pysslet hittade jag hos Mikaela. Snabbt pysslat och åtminstone en kvarts rolig lek för barnen. Hos Mikaela hittade jag även ett annat pyssel, för mig själv, nämligen Mikaelas digiscrapkurs som nu har pågått i ett par dagar. Ett roligt tidsfördriv och man kan inte önska annat än att dygnet hade lite fler timmar till allt kul man vill ägna tiden åt.

För en månad sedan köpte jag ett fint tyg i hopp om att sy en kudde av det. Det härliga mönstret på tyget, Sir Harald, är designat av duktiga Lisa Bengtsson, vars mönster finns här hemma sedan tidigare. Inköpet gjordes på Tyghusets webshop och tyget är producerat av Mairo.

Nu en månad senare är tyget fortfarande osytt. Som vanligt tvättar jag tyg innan jag syr för att minska risken att en färdigsydd produkt krymper vid senare tvätt. Så även med detta tyg. Men efter tvätt möttes jag av en besvikelse. Tyget känns i min mening urtvättat, och det efter en endaste tvätt. Jag har varit i kontakt med Tyghuset som erbjudit retur. Detta kommer jag förmodligen att göra, men jag hade gärna velat höra om det är tänkt att tyget ska se ut såhär efter tvätt. Jag hoppas väl innerst inne på en förklaring i form av att jag har fått ett dåligt tygexemplar och att det finns ett bättre där färgen inte försvinner lika mycket. Önsketänk förstås, eftersom jag så gärna ville ha detta tyg. Tyghuset försöker enligt uppgift kontakta Mairo, men det verkar vara väldigt svårt då jag fortfarande inte hört något nytt efter flera veckor.

Jag tänkte höra om era åsikter. Är tyget urtvättat? Eller är det bara jag som ställer för höga krav? Ska man räkna med så här mycket färgbortfall i och med att det är ett linne-tyg och speciellt när originaltyget i detta fall redan producerats med en ”vintage-känsla”? (Obs. jag är inte ute efter medhåll...)

På bilden syns en pålagd klippt remsa med otvättat tyg, att jämföra med. Självfallet är det svårt att med ett fotografi uppleva samma sak som i verkligheten. Bilden är tagen på det tygparti som har störst skillnad i färg.

I veckan ska jag för femte gången slå en pling till Tyghuset för att höra hur det går.

Friggebodsarbetet går sakta men säkert framåt. All fasad är nu fastspikad och merparten målad. Nu kan man börja ana hur det hela ska se ut när det är färdigt. Vi har haft ett första snack med elektrikern som ska hjälpa till vid elinstallationen så småningom. I samband med det ska vi även koppla in el till murbelysningen som redan sitter monterad på muren. Det ser jag verkligen fram emot. På vår väg finns ingen gatubelysning så kvällstid är det verkligen becksvart där ute.

Pinnen över fönsterhålet är en förberedelse för fönstermontering som står näst på tur i arbetsordningen.

För en månad sedan hade jag återigen turen på min sida då jag vann ett fint tidningsställ från House of Jammi via Room and Serve. Stort tack! Tidningar finns det gott om i detta hushåll så denna vinst fann snabbt sin plats. Detta är, om jag inte misstar mig, faktiskt det allra första tidningsstället här hemma. Med tanke på det konstanta kaoset som råder här med alla tidningar som ligger utspridda här och var så finns det helt klart behov för fler, så småningom.

Vissa saker får man verkligen ta sig i kragen för att avsluta. Vår betongbänk bars in för ett år sedan och har sedan dess stått kvar i hallen. Tanken var ju att en ytbehandling skulle till enligt rekommendation. Men så fastnade vi vid att den råa betongfärgen var så fin. Plus att åbäket faktiskt väger en del. Men ett år senare med medföljande smutslager insåg vi att en ytbehandling nog är ett måste så att inte alla små smutsavtryck ska fastna för alltid. Så äntligen har vi tagit oss i kragen, nu har stensåpan åkt på. Det gick ju faktiskt lika bra att göra det inomhus. Skönt, en sak till som kan avlägsnas från den eviga TODO-listan i bakhuvudet. Fast ska jag vara ärlig blev jag lite besviken när det väl torkat. Inte känns det någon större skillnad direkt.

Det dröjde inte länge efter senaste virkprojektet innan jag började sakna något att pyssla med. När man vant sig vid att ha ett virk- eller stickprojekt vid sidan kommer rastlösheten krypande när ett projekt saknas. Men nu är ordningen återställd. Häromdagen tog jag så en efterlängtad tur till garnaffären för nytt inköp. Så nu är händerna nöjda igen. Denna gången fastnade jag främst för färgskalan. Vi får se om det blir något av det. Jag är nog mest nöjd över att ha något att virka på, så eventuellt resultat känns mindre viktigt.

Tre generationer snickeriarbetare vinkar hej då. Nu har friggebodsoffensiven för denna gången avslutats. Vi är nöjda över progressen så här långt (stort tack "farmor&farfar" för support). Resterande arbete kommer att ske i lite mer maklig takt under kvällar och helger. Taket har nu kommit på och panel inklusive målning påbörjats. Närmsta tiden kommer förmodligen att ägnas åt ännu mera panel, samt inköp av dörr och fönster. Jag återkommer i ärendet när det finns något nytt att rapportera. Vår friggebod må vara högst önskad, men just nu skulle jag gärna ta en liten paus från allt vad byggande innebär och ägna tankar åt något helt annat istället.

Så här såg det ut i morse. Dörr och fönster fick justeras en vända till, till "rätt" plats. Så nu går det inte längre att ändra sig angående detta parti - så skönt. Takstolarna har kommit upp och nästan all väggpapp fasthäftad. Vädret har inte varit lika perfekt idag, och lite regn på eftermiddagen innebar omstrukturering bland uppgifterna. Men trots det har arbetet fortskridit klart godkänt. De två arbetarna står kvar där ute än och jag ser fram emot att ta ett nytt kort imorgon bitti när det inte är lika becksvart ute.

En friggebod tar sakta form. Nu har vi kört igång friggebodsbygget lite mer koncentrerat. Vädret är perfekt och lite extra bygghjälp är inkallat. Så det kommer säkerligen fyllas på med ett par friggebodsrapporter de kommande dagarna. Bygget har skett på ett för oss typiskt sätt. Maken sköter byggandet och jag bidrar med designfunderingar samt kvalitetssäkrar resultatet emellanåt. Och som vanligt vill jag hålla alla dörrar öppna, bokstavligen, tills ett beslut absolut måste tas. Med andra ord fick tre väggar komma upp och därefter fick sena timmar användas för att bestämma storlek och placering på dörr och fönster på den fjärde väggen. Suck, att man inte lär sig att göra saker i god tid...