Kikar in och säger hej. Det är lite mycket nu, och jag hinner inte riktigt med allt jag vill.

Gårdagens tur i skogen gav, förutom en joggingrunda för min egen del, även en fin morsdagsbukett med alla maskrosor vi hittade längs vägkanten. Hoppas ni alla haft en fin dag!

Och med pingsten kom högsommarvärmen. Idag, just idag, måste noteras som årets toppdag i alla aspekter. Det började med en joggingrunda på förmiddagen. Finns det något bättre sätt att börja en dag på egentligen. Man blir pigg, man blir glad, man blir nöjd, och det blir som upplagt att resten av dagen blir bra av bara farten!

Det fina vädret bidrar med sitt till stor del. Jag har passat på att njuta i en solstol, något som inte händer alltför ofta. Dock var det varma vädret inte det bästa för alla, jag tänker på alla som tog sig runt Göteborgsvarvet i hettan. Starkt jobbat - och för mig som tar mig runt mina 3km är alla som tar sig runt 21km väl värda en stående ovation. Så till Colin, Martin, Anna, och alla ni andra – bra jobbat!

Efterrätten efter lunchen bestod av inte mindre än två överraskningar - bara för att. Det första en liten glasstrut.

Blundandes, i väntan på överraskning nr. 2.

Vilket var en fullladdad Pez.

I väntan på torkning. Första nagellacket ever var självfallet spännande. Valet föll på den tomatröda. Samma färg som även mamma föll för. Sommarnaglar - nu börjar det!

Lite pappagos mellan varven.

Och massor av utelek.

Med lite välbehövlig skugga emellanåt.

Och mycket mycket annat som inte fångats på bild.
Hoppas ni har haft en fin pingsthelg så här långt!

Men innan jag pratar blomster så måste jag bara tacka för alla glada heja-rop angående min första motionsrunda för i år. Tack! Och banne mig om inte ni var del i att det faktiskt blev en runda idag igen! Två minuter innan trodde jag inte att det skulle bli av och letade ursäkter som att det nog var för varmt och ser det inte ut att börja regna snart. Men sedan bestämde jag mig bara för att byta om och sticka ut. Och vet ni – det blev faktiskt en toppenrunda. Så taktiken framöver för min del kommer vara – inte tänka, bara ut.

Tillbaka till begonian då som jag köpte i mars. Den lever än, mot alla odds! Den är inte riktigt lika fin som när jag köpte den, men blommar ändå för fullt. Jag har aldrig haft en begonia tidigare vad jag kan minnas, så jag vet inte riktigt hur de brukar fungera. Min begonia tappar i alla fall blommor regelbundet, och blomstänglarna blir liksom längre och längre och därmed inte lika fina. I vilket fall – jag har nu testat att knipsa av ett gäng av de längsta stänglarna så att den inte ska se så vildvuxen ut. Precis innan jag skulle slänga blommorna i papperskorgen kom jag att tänka på att de kan få pryda köksbordet i stället, i alla fall i ett par dagar.

Nu har årets första joggingpass avverkats. Inte bara årets, utan räknar jag lite noggrannare så är det nog 6 år och 2 barn sedan sist. Till min hjälp hade jag nya strumpor som talade om vilken fot som var vänster respektive höger. Utifall jag skulle glömma av.

Det var inte bara strumporna som var nya. Merparten av kläderna var sprillans, och jag sprättade bort lapp efter lapp innan jag begav mig ut. Man känner sig ganska fånig i ett sånt läge. Noll kondis och kläder som lyser nya. Vissa av inköpen var dock befogade. De 7 år gamla joggingskorna fick jag inte längre på mig. Och strumporna fick jag på köpet när jag handlade nya skor.

Halvvägs på rundan tänkte jag – inte en chans att jag gör det här en gång till. Nu en stund efter försöker jag att inte dra några slutsatser av dagens händelse. Det får bli som det blir. Men jag hoppas jag är tillräckligt envis att mobilisera till en ny runda innan veckan är slut. Vänster och höger, varannan gång, det ska väl inte behöva vara så svårt.

Ett pass är inte särskilt mycket att skryta med, men då det faktiskt var en happening i dagens vardag att det ens blev av så får det självfallet dokumenteras som dagens händelse.

Ja var ska man börja, eller det är väl snarare tvärtom egentligen - vi har ju inte så mycket planterat än... Jag tog i alla fall en titt i planteringslådan i eftermiddag, och uppenbarligen har jag inte kollat till den på ett tag för jag blev något förvånad över vad som tittade upp där. Mitt bland de planterade alliumlökarna är det istället en pärlhyacint som tittar upp! Några allium finns inga spår av, mer än bladen, men då jag är nybörjare så har jag i och för sig ingen aning om när den fina klotlöken borde börja visa sig.

Den stackars Bimbon (bambun) visar inte heller några tecken på liv. Så det är nog dags att inse faktum att den hårda vintern helt enkelt tog kål på den. Så det blir nog till att bita i det sura äpplet och inhandla en ny.

Bland det som växer och verkar må bra finns alunroten och kärleksörten. Blodlönnen har också fått nya små blad, men jag är trots det orolig över hur den kommer att må framöver. Baserat på förra årets torkade blad tror jag att det helt enkelt är ett för blåsigt läge för den stackarn. Men självfallet hoppas jag på att ha fel.

Nu har himlen precis öppnat sig, men merparten av sena eftermiddagen har det varit uppehåll och kvävande värme. Precis sådär lagom så man hinner passa på att grilla. Och det är inte första gången vi tajmar middagen med att en tvätt behöver hängas upp. För att inte glömma (för det har också hänt ett antal gånger) så skrev vi en liten kom-ihåg-lapp.

Det trodde man inte kl. 9 i morse. Att molntäcket faktiskt skulle spricka upp och solen visa sig ordentligt. Vilken tur att vi chansade och begav oss iväg på en tripp in till Slottskogen och Botaniska, för det blev verkligen en härlig dag! Barnen fick sitt nöje i form av Plikta (stor lekplats) och säldamm, medans jag var nöjd över promenixen i Botaniska trädgården. Det fanns en del fint att titta på, varav finast enligt mitt tycke var alla körsbärsträden i full blom. Tänk att ha ett sånt träd i trädgården - vilken lycka!

Igår var det härlig kvällsol. Idag var det annat.
Igår var det kvällspromenad med dockan Sara. Dockan Sara har ett likadant fint Mumin-nattlinne som "mamma". Det följer med på köpet om man handlar sitt nattlinne på Lindex.

När det nu har blivit någon timme övertid för min del (ursäkta allt tjat om arbete, men det är mycket det som snurrar i mitt huvud var dag), vill jag gärna vika de extra slantarna till just något extra. I mitt fall har det blivit något jag önskat mig en stund och nu till slut införskaffat. En mycket vacker sak i form av en grön Hortuskruka från Svenskt Tenn.

Vackra ting blir ännu vackrare i ett sammanhang. För mig har bilden av en hortensia i glaskrukan funnits där länge. I bilden står den på ett annat soffbord. Men soffbordsprojektet har stått och väntat i tvättstugan i över ett år nu, och lär inte komma att prioriteras i närtid heller. Så jag får nöja mig med hortensian i glaskrukan. Det är inte så lite det heller. Och så gör jag då ett nytt försök, och hoppas den fina blomman håller mycket längre än förra gången.

Där i bakgrunden syns kudden som till slut blev färdigvirkad. Jag hade gärna virkat en hel pläd i Ripple-mönstret, men efter förra mastodontvirkprojektet med mormorsrutepläden så försöker jag hålla mig till mindre projekt. Och en kudde är inte så illa det heller. Svartvittgrått är en färgskala som återkommer här i huset, så kudden känns hemma med en gång. Det är nästan så att jag är sugen på att rippla lite till, men ett nytt sådant objekt får nog vänta lite.

Så nu står jag utan handarbete igen, undrar vad jag ska påbörja härnäst. Jag är fortsatt förtjust i min ergonomiska virknål jag fick i julklapp, så jag vill gärna komma igång med en ny virkning snart.

Ripple-mönstret hittade jag via Fröken P och finns att läsa här.

Eller jag menar te. Kaffe dricker jag inte, och det vet lilla sötnosen som i morse bjöd på en god kopp te i sängen.

Åh vad underbart att vakna med aningens mer energi i kroppen. Trots att hela söndagen fortfarande är framför oss ser jag redan fram emot fyradagarsledigheten nästa helg. Nu ska vi bege oss till det stora varuhuset och förhoppningsvis komma hem med lite nytt till 3-åringens rum.

För ett par veckor sedan var bloggturen på min sida, igen får väl tilläggas. SaraVillFara lottade ut fina pappersblommor "Blom" (från Jurianne Matter) från Cosas. Tack snälla! Fina pappersprodukter väcker samlarnerven i mig, och jag minns tillbaka på alla fina saker som jag samlade på som barn men som sällan kom till användning. Så dessa ska jag se till att de får en plats att pryda här hemma.

Jag har även fått äran att få två stycken awards, från Irene som har bloggen Proforma och Liselotte med bloggen Inte bara mamma. Tack snälla! Båda två har mycket trevliga bloggar där jag gärna kikar in!

Ikväll var det dags för den första i år. Gräsklippningen alltså. En stor och en liten (med den snart två år gamla bajs-trofén).

I övrigt är det en trött vardag för min del, med mestadels arbete. Jag har nog inget inspirerande att tillägga egentligen, så det är lika bra jag loggar ut för idag.

Ni vet påminnelsen som brukar komma runt första advent om att man ska passa på att byta batterier i sina brandvarnare där hemma. Jag minns inte riktigt hur det var, men med all sannolikhet missade vi det där före jul. Igår morse kl. 06.15 började något pipa var 30:e sekund. Det tog inte så många pip förrän vi insåg att det var brandvarnaren i allrummet utanför vårt sovrum som varnade för att batterierna var på väg att ta slut. Upp och ta bort det hela (för maken alltså) och försöka somna om.

I morse kl. 05.50 var det dags igen. Då började ett hysteriskt pipande. Här pratar vi inte om engångspipen var 30:e sekund, utan detta fabrikat till brandvarnare, denna gången i vårt sovrumstak, körde på ett helt gäng med pip för säkerhets skull. Jag är ganska lättväckt så att jag vaknade på en sekund var inte så konstigt, men så snabbt har jag aldrig sett Mr. b hoppa ur sängen förut. För min del var det omöjligt att somna om efter detta.

Två olika brandvarnare, två olika batterimärken, ett dygn emellan att batterierna tog slut. Vad är oddsen? Och jag som sov så gott just då.

Efter frukost bytte vi till nya batterier. För säkerhets skull bytte vi även i den tredje brandvarnaren i huset...

Idag har vi varit på betessläpp för allra första gången. Vi var inte ensamma. Det var fler som ville se när Arla-kossorna släpptes ut på sommarbete. Det var isande vindar och vi frös så in i norden. Efter en lång väntan fick kossorna så till slut springa ut. Visst var det en skön syn att se korna komma galopperande ut från ladugården. Men aningens besvikna var vi nog allihop, själv hade jag målat upp en inre bild av ännu lite mer tokiga kossor. Fast korna var nog nöjdast av alla, och det är väl egentligen huvudsaken.