Så passande att Fabriken har belysning som veckans tisdagstema! Jag passar på att slänga in ett bidrag på ämnet, eftersom det är precis det som har varit aktuellt här hemma.

Nu märks mörkret på kvällarna av mer och mer. Behovet av bra belysning ökar, både inne och ute. Denna gång fokuserar jag där ute. För det finns nog mycket som går att göra där för att få en trivsam utemiljö och inte bara mötas av en mörk vägg när man tittar ut i sin trädgård genom fönstret.

Vägen utanför vårt hus har ingen gatubelysning, så all belysning som varje husägare kan bidra i närheten av vägen är tacksam. För vår del innebar det att vi när vi förra året byggde vår mur längs uppfarten så installerade vi även murbelysning. Från denna belysning har vi nu byggt vidare till ytterligare belysning för vår, för i år, nyplanterade miniallé av klotkörsbär. Denna installation tog inte många timmar av söndagen. Installationen gjordes relativt enkelt genom inkoppling i den sista lampan i murbelysningskedjan. På så sätt byggdes belysningskedjan vidare med den nya belysningen för träden. Skyddsrör för kabel grävdes ner mellan häckplantorna och vidare ner i gräsmattan längs med träden. Och därefter kopplades lamporna ihop i en parallellkoppling.

Vi valde tre spjutarmaturer ”John Garden” från Chrissline/Markslöjd som var nedsatta med 40% på LjusExperten (vår gissning är att just den armaturen ska utgå). Lamporna har GU 10-fattning (vilket är vanligt för halogenlampor) och vi har där kopplat in 3W LED-lampor (också på erbjudande hos LjusExperten just nu). Chrisslines system för inkoppling gjorde det enkelt att koppla ihop, dock kostar de små tillbehören för ihopkoppling en slant de med.

En lite ljusare bild tagen bara 20 minuter tidigare och där armaturerna syns bättre. Min händige man gjorde ett mycket bra jobb med att pussla tillbaka gräsmattan, för inte kan man ana att det ligger en slang begraven där.

Jag har sett de små virkade godsakerna i form av tårtor och bakelser lite här och där. De har aldrig riktigt känts som ”my cup of tea”. Men som vanligt – man ska aldrig säga aldrig. För jag tenderar att vara segflörtad ibland, tills jag helt ändrar åsikt. Och nu kan man lugnt säga att jag har fallit pladask för de små virkade godsakerna. Jag skulle mer än gärna fylla barnens rum med allehanda små konditoribitar i virkad form. Men jag börjar i liten skala, i form av en prinsesstårta. För man kan ju inte ha kaffekalas utan något gott till.

Och självfallet behöver tårtan ha ett tårtfat. Det räcker med att jag nämner önskemålet och en ungefärlig beskrivning till maken och vips så kommer han ut ur friggeboden med en prototyp. Lite finjusteringar, lim och färg på det hela så är tårtfatet färdigsnickrat.

Tipstack återigen till Erica Laurell.

Idag damp Ikea-katalogen ner i brevlådan och jag kom på att jag inte visat vårt vitrinskåp från just Ikea som vi införskaffade redan i våras.

Funktion värderas högt här hemma, och jag blir stundtals frustrerad över alla delar i huset där bra funktion ännu inte har kommit till. Och tänka sig att trots ett helt nytt kök så står vi ändå där med för lite plats i skåpen. Jag tycker ju självfallet att vi inte har särskilt mycket köksprylar, och är lika förvånad varje gång något nytt ska hitta en plats.

Det vi skulle behöva i köksväg är lite fler skafferilådor/skåp. Vi har funderat på att utöka kyl/fryspartiet med ytterligare ett avlångt skafferi, till vänster om frysen. Men tills det sker (och huruvida det överhuvudtaget sker), hittade vi i våras ett ypperligt sätt att öka förvaringsmöjligheterna i köket.

Inspirationsbilder är mycket värt ibland vare sig man letar efter en känsla eller detaljer. Jag tyckte mycket om detta stylade vitrinskåp när det visades i Sköna hem för ett bra tag sen. Det gjorde inte maken. För mycket saker som syns var utfallet. Det är inte så ofta vi inte är inne på samma spår, men den gången var det så. Men så visade Malin upp sitt skåp ett tag efter. Med ett lite annat innehåll. Och då fick jag återigen upp tankarna kring möjligheterna med ett eget vitrinskåp här hemma. Maken såg också potentialen, även om det krävdes en liten gnutta övertalning till en början.

Men det är också alltid en helt annan sak när en möbel man sett på bild hamnar i ens egna hem. Den behöver ju passa in just där, för att det ska bli bra. Det räcker inte med att man funnit den snygg på bild. Å andra sidan måste man våga testa också. Jag har så svårt att i förväg få känslan över hur det ska bli. Visst, jag kan ha en aning och få upp en bild i huvudet, men det är inte förrän jag ser det hemma på plats som jag vet om det stämmer.

Nu har skåpet stått här ett tag, och det känns som att det alltid funnits där. Jag minns att det kändes ovant med färgen de första minutrarna. En svart möbel är ju liksom… svart. Vi har ju en del svarta detaljer här hemma, men inga stora pjäser att tala om. Men jag gillar det! Och så känns det skönt att kunna bocka av en liten ”ofärdig” del i huset. De delar som inte funkar här hemma är de som ofta snurrar många varv i huvudet och som aldrig liksom får ro.

Innan Linnarp stod här en lägre ekskänk, också från Ikea. Inget fel på den, men alldeles för lite plats till förvaring enligt min mening. Så hur blev det med den önskade funktionen då? Jo då, nu har saker fått flytta runt i köksskåpen. En hel del saker har hamnat i vitrinskåpet. Andra har bytt plats, och därmed har vi frigjort en hel stor utdragslåda som nu kan användas som skafferi! Dessutom har andra saker som fört en tynande tillvaro ovanpå torkskåpet i tvättstugan nu fått en lite ljusare utsikt i vitrinskåpet. Vi är klart nöjda!

Igår hände det! Lillasyster tog det efterlängtade beslutet att helt sluta med blöja. Nu har hon i och för sig gått på toaletten ett bra tag redan, men för nummer 2 har hon alltid föredragit att hämta en blöja. Men nu var det alltså dags. Så idag blev det en tur till leksaksaffären för den utlovade presenten. Sist det inhandlades bajstrofé var för två år sedan då storebror fick sin gräsklippare. Idag föll valet på den söta skönhetssalongen för katter, inklusive ett stycke katt. Det var inte bara lillasyster som fick en present. Självfallet fick storebror något han med. Och, vad sjutton, när vi nu äntligen var på gott humör allihop kunde väl alla i familjen få lyxa till med något i presentväg för att fira denna stora dag. För min egen del visste jag precis vad jag ville ha. Dock gick det inte att finna i stadens butiker, så det blev ett klick (fraktfritt dessutom) på denna lilla ask.

I övrigt har det varit en trött vecka. Jag har känt mig totalt knockad av den första arbetsveckan. Kulmen nåddes igår med en riktigt kass dag för merparten här hemma. Men idag känner jag hopp igen – må energin vara på väg tillbaka!

Det hände en liten fadäs igår när jag stod för målandet. Ett par steg ner från stegen, och plums med foten halvt ner i målarburken. Så det kan gå. En liten del färg gick förlorad. Och mina Crocs likaså. Utvändigt ser det väl ut som att det kanske skulle gå att putsa med lite thinner. Men invändigt… Man kan väl säga som så att jag inte behöver måla tånaglarna på den foten på ett tag. Men skam den som ger sig efter små motgångar – jag fortsatte målandet med bara en sko och det gick det med även om det förmodligen såg rätt roligt ut. Jag ska nog passa på att utnyttja detta tillfälle till att införskaffa ett par nya crocs i en annan färg.

Så det har blivit att jag har gått barfota där ute, nu när jag stått utan mina ”gå-ut-i-trädgården-skor”.  Det känns lite symboliskt också. Att jag en sista gång vill känna gräset under bara fötter innan vardagen tar vid imorgon.

För det är helt klart lite splittrade tankar idag. Jag har inget emot sensommar och höst, tvärtom det är en mycket skön årstid. Det är nog mest att jag skulle vilja ha lite mer tid. Tid till att vara ledig. Tid till att fixa och greja. Bara få lite mer tid till att få  ordning&reda på saker och ting. Att hinna avsluta påbörjade projekt. Beta av och sätta punkt. Så att jag kan lägga all kraft på den omstart som hösten oftast innebär. Men hur mycket jag än vill så är det sista dagen idag. Det känns lite som lugnet före stormen. Jag går in och ut ur huset och försöker samla tankarna. Kameran följer med ibland. Och knäpper bilder på det som syns.

Idag åt vi sill & potatis till lunch. Det är gott med kall mat när det är varmt ute. Gräslöken klippte jag från vår odlingslåda. Vi kan väl konstatera att av de två gräslökar vi planterade var det minst en för mycket.

Vår dvärgsyrén på stam blommar igen på en av kvistarna. Lite sött faktiskt. Och dessa "pappa långben" verkar ha förökat sig lavinartat. Nu är de överallt, ute som inne.

Idag har det varit tryckande värme. Det är klart att det får bli bad i vattenspridaren för de som så önskar. Dvs lillasyster. Undrar om hon har förstått att det är dags för dagis imorgon.

Just nu luktar det gott i huset. Det blev en sista blåbärspaj av bären i kylen. Nu åker de återstående in i frysen i sällskap med de andra. För det är nog dags att byta ut gottigheter mot nyttigheter. Men först en sista paj alltså. Med dubbla satsen smulor, som jag brukar göra. Det blir nog gott till efterrätt ikväll.

Det gäller att ha tålamod. Med att saker och ting tar tid. Tid innan dom blir färdigställda. Och tid att färdigställa dom.

Vi beställde grus i våras. Mängden blev nog inte helt rätt beräknat. Det blev en del över. Det kommer nog gå åt på sikt, men innan dess måste det ju ligga någonstans. Nu ligger det där det ligger. Lite halvt som halvt i vägen.

Det tar tid att snickra. Friggeboden är på gång att färdigställas. Vi har rasslat av detalj efter detalj på listan. Arga snickaren skulle nog ha varit nöjd. Vi har tillsammans brutit ner vilka arbetsmoment som återstår och även noterat estimerad tidsåtgång på varje punkt. Faktiskt inte alls tokigt, det är bra att få ner på papper att moment som planering och inköp också tar tid utöver själva snickrandet. Och dessutom skönt att kunna bocka av lite i taget.

En ganska vanlig syn där ute. Sågen som står framme, redo att kapa brädor. Och ”jordraset” där bakom huset som vi måste göra något åt på sikt. Inte topp prio, fast det borde nog snart prioriteras det med. I förrgår natt regnade det mängder. Från sina ställen på berget, varav ett precis utanför vårt sovrumsfönster (dvs precis bakom sågen på bilden), forsar det då ner som mindre vattenfall. Vattnet är inga problem, det tar vår ”bergsdränering” så bra hand om. Värre är det med alla små stenar och all jord som rasar ner på gräset.

Tålamod, som sagt.

Vi är i fixartagen här hemma. Efter att ha blundat för stöket här i huset en längre tid känner jag nu för ordning & reda. I stort som smått, och i den mån det går. I linje med det finner jag Vitriini från Iittala upplagd på min önskelista. Mycket fin förvaring för de små tingen, som i och med glaset även får vara på display. Jag tar gärna en stor klar glasask att förvara mina armband i. Och en liten grön en för den härliga färgens skull. Till att börja med.

Bilder: royaldesign.se

Jag har tidigare fått en utmaning från Anna-Karin med bloggen NancyAndI om att visa den tionde bilden jag publicerade på min blogg. Så här kommer det - lite ogräs i repris.

Jag har även fått en award från Madeleine med bloggen Livet på en pinne - tack snälla! Med awarden följer en uppmaning att berätta 7 saker om sig själv. Det har jag gjort vid tidigare utmaningar, och det finns att läsa här.

Mera blåbär. Denna gången från de värmländska skogarna som också hade att bjuda på skogens guld. Vi hade god hjälp av kantarellradarn (dvs farmor), som pekade ut exakt var godsakerna fanns att finna. Det räckte till kantarellmackor som är bland det godaste jag vet i kantarellväg.

Blåbär har vi nu så vi kan fylla frysen. De två små korgarna från förra skogsturen blev till både paj och goda tillbehör till frukostfilen, och resten hamnade till slut i frysen. Av denna laddning kommer nog merparten hamna direkt i frysen så vi kan göra smarriga smoothies i höst och vinter. En ny sak lärde vi oss också - att blåbärsfingrar blir magiskt rena med lite citron.

Tack farmor & farfar  för en trevlig vistelse i sommarstugan!

Jag är ju allmänt ganska kass på det här med att piffa och pynta. Häromdagen rensade jag i vår vildvuxna planteringslåda och klippte av några av klotlökarna som i princip låg raklånga nere i rabatten. I sista stund på väg till soptunnan kom jag på att stråna ännu inte såg alltför vissna ut, och kunde få leva ett litet tag till därinne, i glasvasen ”Maito”/HAPPYsthlm som jag tidigare fyndade på rea hos Juniform. Att jag inte tänker på sånt innan… Vi har ganska många klotlökar och jag hade gott och väl kunnat klippt av några när de var som finast. Det är precis som med servetterna, det bara undgår mina tankar. Men skam den som ger sig. Jag är övertygad om att övning ger färdighet, så det får bli sakta men säkert som jag höjer pyntfaktorn här hemma.

Även om det var ett tag sedan jag virkade mormorsrutor så kan jag lugnt konstatera att förfarandet sitter kvar i fingrarna. För sittdynorna som jag virkade färdigt i morse är ju inget annat än bamsestora mormorsrutor, som passar perfekt för att piffa upp små barnstolar med. De passar bra in i lillasysters rum, som ju var i stort behov av färg, och har redan invigts med ett kafferep för lillasyster och Skrållan.

Tipstack till virkentusiasten Erica Laurell, som också har en virkbeskrivning till sittdynorna här.

Jahapp, då var virkron slut. Nu måste jag tänka ut något nytt att virka.

Nu blir det en kortis i solstolen för mig då maken och barnen stack iväg för lite utlovad krabbfiske. Man får verkligen passa på de dagar det inte regnar. Och jag har äntligen efter några dagars funderande hittat nästa virkobjekt. Så skönt. En slags ro sprider sig i kroppen varje gång jag kommit fram till vad jag ska virka. Jag hade turen att ha passande garn hemma också. Den som spar hon har...

Om min förra önskan om te var omöjlig, så är denna önskan om ljus fullt möjlig. Vissa saker kan man önska på avstånd efter att bara ha sett på bild. Den fina ljusstaken av Tove Adman, vars betongljusstakar jag redan tidigare fallit för, har absolut sett fin ut på bild. Men det är inte förrän nu, när jag har kunnat klämma på den tjusiga ljusstaken i aluminium i autentisk Tove Adman miljö på Östergarnslandet, som jag definitivt vill lägga upp den på önskelistan. Fin är den! Jag ser den exempelvis på ett dukat bord i juletider – så vackert. Och eftersom jag är dålig på att komma på saker att önska när det vankas födelsedagar och dylikt – upp med Tove Admans Gotlandsljusstake på önskelistan omedelbums medans jag kommer ihåg!

 

Bild: www.designonline.se