Det är bara att erkänna. Att liksom "face the fact". Svart och vitt är min gebit här hemma. Det har inte varit någon medveten inriktning vad jag kan minnas, utan det har nog mest bara blivit så vartefter. Kanske har det något att göra med när vi sålde vår bostadsrätt för fyra år sedan. Där färgerna på väggarna var olika i varje rum. Så när vi byggde huset bestämde vi oss för vita väggar i de flesta av rummen. Och där det inte blev vitt den gången, är det numera vitt eller närapå vitt. Sen hur det vita utökades med det svarta minns jag inte heller. Men jag kan bara konstatera att det har blivit så. Det krävs inte så mycket för att inse det, det är bara att se sig omkring här hemma. Det verkar vara svart och vitt som jag trivs bäst med helt enkelt. Som bas i alla fall. För jag är inte främmande för färgklickar, inte alls. Just nu gillar jag t.ex. grönt mycket. Men tillbaka till det svarta och vita, som jag fokuserar på idag. De återfinns som enfärgade element och i mönstrad konstellation. Här nedan syns ett nytillskott i den grafiska skalan - den skönaste finaste korskudden i grått (ja, jag sållar in även det i det svartvita just nu) från "I love kuddar". Tätt följt av Mademoiselle, min egenvirkade ripple-kudde, svartvita elefanter, och sist men absolut inte minst den sköna Ikea Stockholm. Och högst upp snyggaste UrbnCal 2011 i, ja just det, svartvit skala. Black n' white, it is!

Mitt bidrag till Fabrikens tisdagstema.

Nu har jag äntligen fått prova de små Macaroons som jag hittills bara läst om. Det är väl tur att barnen insisterade på att vi skulle köpa dessa färgglada små ting. Jag anade att de kanske inte skulle falla dem i smaken. Och att det därmed skulle bli desto mer över till mig. Men jag vet inte - visst var dom goda, men inte sååå goda som jag hade inbillat mig. Nä, det är bara att inse att jag nog mer är en "choclate-chip-oatmeal-cookie-kinda-girl".

Söndagens bild till Fabriken.

Idag har dessa tu blivit lovade McDonald's, efter att ha vistats här hemma i ett par dagar med feber.

Nu har vi fått en till Lego-byggare i huset. Jag satte lillasyster på prov med en av storebrors Lego-instruktioner med tanken att jag skulle försöka förklara lite kring hur man bygger med sådana instruktioner. Det framgick dock ganska snart att jag var övertalig. Eller som 3-åringen på just en 3-årings sköna vis konstaterade: "Det här är jättelätt för mig!". Fast det borde jag förstås anat, hon har ju "storbyggarstorebror" att brås på.

Här följer ett par glimtar från vårt badrum. När vi byggde huset för fyra år sedan var val av badrumsinnehåll bara ett av många saker vi våndades över. Det är mycket som ska beslutas på kort tid. Nu såhär efteråt kan jag känna att vad gäller badrum är det mycket tur att vi gjorde de val vi gjorde, dvs val som jag är nöjd med än idag. Visst finns det saker jag skulle kunna tänka mig att ändra, men med de funderingar vi hade då hade det kunnat varit ännu fler.

I badrummet har vi dubbla handfat och en stor spegel ovanför. En stor spegel på en bra höjd känns som ett måste för mig - jag ogillar badrum där man nästan får stå på tå för att se sig själv i spegeln.

Det allra bästa med vårt badrum är bastun. Det finns inget bättre än att ta en varm skön bastu efter en dag ute. Eller för all del, efter en dag inne. På söndagar brukar vi köra en riktig familjetvagardag. Barnen i badet och vi vuxna i bastun. Barnen har ännu inte riktigt förstått tjusningen med bastubad ("mamma, det är varmt härinne!") och föredrar badkaret. Själv skulle jag klara mig helt utan badkar. Men bastar gör jag som sagt mer än gärna. Fast det kan förstås ha att göra med mina finska rötter. (No voi - nyt tuli niin paljon kirjoitettua tuosta saunasta että tuli taas mieli saunoa...)

Mitt bidrag till Fabrikens tisdagstema.

Söndagens bild till Fabriken.

Lycka är att ha en storebror som till och med gör leksällskap inne på toan.

Jösses vad det är grått och regnigt ute idag. Nästan så man automatiskt känner för lite färg. Jag scannar omgivningen och hittar ett par färgklickar här hemma.

På övervåningen huserar en alfabetskudde från Tikau och "kinatavlan" inköpt i just Kina.

Sötaste tjejen i färgglatt från Lindex. Denna tjej blev ännu lite större igår, när hon för första gången gick på kalas alldeles själv. Min stora lilla älskling.




Söndagsbilder till Fabriken.

När blomsterdelen av julen blev bortstädad och krukorna gapade tomma var jag inte sen att slå till på en billig orkidé. Jag gör väl ett nytt försök då. Mina orkidéer brukar oftast sluta på ett sätt, men jag måste bara försöka en gång till. Vem vet, det kanske går vägen den här gången. Råden jag fick var att orkidén ska stå ljust men inte i drag. Sedan har jag tänkt att vattna den under kranen (fast akta bladen) var 10:e dag. Någon som har några andra ûberbra orkidétips att förmedla?

Till helgen är det tulpanens dag. Men jag misstänker att det kommer bli som förra året - att vi kör tulpanens dag varje dag här hemma. Man får ju liksom passa på nu när det är säsong.

Detta är veckans bukett.

Fabriken kör djur som tisdagstema. Nä, så värst många djur har jag väl inte i inredningen här hemma tänker jag. Men ju mer jag tittar, desto fler hittar jag. Det senaste tillskottet är nog fjärilen, som just nu får hänga på väggen i köket bredvid vitrinskåpet. Fjärilen från Hagedornhagen som har blivit poppis och så även hos mig. Snart är det sommar igen! Eller nåt i den stilen.

För de som undrar så föredrar jag den svarta lampan just nu. Men jag fortsätter att ha det andra i tankarna...

Sen har vi förstås de finaste elefanterna som jag gärna lutar mig mot. Hos oss finns de i svart, grönt, och ta mig sjutton om jag inte har gult tyg liggandes i en låda också. Det måste jag ju bara ta fram och sy en kudde av.

Och kliver jag in i barnrummen så är det givet att hitta djur där. Det är hundar, katter, elefanter, fåglar, myror, ugglor, och you name it. Precis som det ska vara.

Det är verkligen så olika varje dag. Vissa dagar är det mest kiv och tjafs. Andra dagar är de som ler & långhalm. Idag har varit en sådan dag. Mina små underbara skatter. Jag smyger mig fram för att inte störa i leken som bara de förstår.

Jag fortsätter att tänka på fotografier. Och hur jag ska få dom mer synliga än bara på hårddisken. Här provar jag med ett fotografi i en ram. Ja, det får absolut bli mer sånt här hemma.

Söndagsbild till Fabriken.

Det här gav ju mersmak! En ny bordslampa inhandlades idag för väggen som saknade belysning, och nu känner jag för att "lamp-pynta" i varenda hörn här i huset. Belysning är vi inte så bra på här hemma, och speciellt när det kommer till stämningsljus, som just bordslampor kan ge. Jag har flyttat runt lampan lite här och där och konstaterat att vi helt klart behöver fylla på med ett antal fler lampor för att skapa stämningsfullt ljus. Och det blir ju genast mycket mer ombonat på köpet.

Apropå recycling: bordet är gjort av gamla brädor vi hade liggandes, och tulpanerna "recyclade" jag till ytterligare en liten bukett från den större nyårsbuketten som hade gjort sitt.

Jag är mycket nöjd med lampköpet. Dock kan jag inte låta bli att undra - hur skulle det se ut med den där andra lampan som jag har tänkt länge på. Det var ett tag sedan jag körde "Mrs. b testar", men här passar det ju faktiskt ypperligt med ett test. Lite "cut n' paste" och vips så har jag en annan lampa.

Jag vet vilken jag föredrar. Tror jag i alla fall.

Vilken tycker ni passar bäst?

Obs. fotomontage med bild från Svenskt Tenn.

Snö, snö, snö. Det var faktiskt ett tag sedan det snöade så här mycket här på Västkusten - vi har ju haft betydligt färre vändor med snökaos än resten av landet denna vinter. Maken sliter med snöskottningen, både morgon och kväll. Och fyller i den motionen i Viktklubb - 342kcal på 60minuter är inte illa. Fast det går i och för sig att se utan tabeller att det är hårt arbete när han kommer in alldeles genomblöt av all ansträngning. Om jag själv hittills har nyttjat denna gratis form av motion? Ähum... nån måste ju hålla ställningarna här inomhus. Eller nåt i den stilen...

Snöänglar i alldeles ny snö - det är lycka det!

Digital element: Ali Edwards / Designer Digitals

En favorit här hemma har blivit papperssamlaren Re-bag från Maze International. Det är bara att erkänna att vi ibland är lite lata här hemma - om det är för långt att gå så kan det hända att återvinningen inte alltid hamnar där det ska. I arbetsrummet brukar det hamna en del papper som ska slängas, och med Re-bag ståendes under skrivbordet så hamnar papprena där de ska istället för i soporna. Re-bag är både funktionell och snygg, vilket jag gillar, och att den i sig är gjord av återvunnen pappkartong gör inte saken sämre!

Mitt bidrag till Tisdagstema hos Fabriken.

Note to self: använd inte spraylim igen.
Jag köpte spraylimmet tidigare när jag skulle förbereda December Daily albumet. Det fanns en del element där som lämpade sig väl för att limmas fast med sprayvarianten. Jag noterade redan då att trots en hel del limmande så fäste det inte så bra. Detta förträngde jag visst igår när jag tänkte ta mig an ett par förstoringar som legat ihoprullade i säkert ett år.

Vad gör jag för fel? Hur mycket lim jag än sprayar på, så sitter prylarna inte fast. Som mest var halva fotona upprullade, och då var jag ändå där och tryckte fast dessa igen var 5:e minut. Inte ens dubbelhäftande tejp fungerade, förmodligen blev ytan så konstig av spraylimmet så den inte kunde fästa tejpen.

Nu efter natten så korvar det fortfarande upp sig, så det är bara att inse att det inte kommer att fastna hur mycket jag än trycker. Så jag får tänka ut nåt annat, kanske försöka klämma in lite annan lim emellan för att se om det håller bättre.

Så, nu känns det bättre när jag fått gnälla av mig lite...

Den glada korvmackan - en vardagsbild från igår (nåja, så mycket vardag som Nyårsdagen kan räknas som). Efter det mycket roliga men på sitt sätt krävande "December Daily" projektet tänker jag nu framåt. Inte enbart på fotografering utan även kring dokumentation och album. Jag försöker sätta upp nya mål för året som kommer. Mål som dock inte är välformulerade och nerskrivna, utan mer i formen av spridda funderingar i bakhuvudet. Den gemensamma nämnaren är dock en önskan om något mer för alla bilder som fotograferas och hamnar på hårddisken. Jag kommer säkerligen att återkomma i ämnet.

För ett år sedan påbörjade jag kategorin Se Vardagen. Jag gillar fortsatt tanken att fotografera det vardagliga, det är ju precis det som är vårt liv här och nu. Och jag har helt klart fotograferat mer under året som gått, tack vare de tankarna. Dock har jag kommit till insikt om att ett 365-projekt med fotografier varje dag inte är mitt mål. Jag vill istället dokumentera året som kommer, kanske på veckobasis. Men jag kommer säkerligen att fortstätta med vardagsbilder i den här kategorin med.

Digital brush: Ali Edwards / Designer Digitals

Nu är det "hårda bud i Mellerud" som gäller. Tänka sig att man alltid måste ner på botten och vända innan man tar tag i saker. Eller att man väntar in ett nytt år för att mentalt liksom övertyga sig om att det är rätt tid att sätta igång. För just nu har jag kommit till insikt om att sommarsemesterns trivselkilon, plus de nyligen pålagda jul-dito, inte kommer att försvinna av sig själv. Det är återigen dags att sätta välmåendet i fokus. Och jag känner mig peppad!

Jag har gjort det förr, och väljer den väg jag vet fungerar för mig. För att hålla koll på maten tar jag hjälp av Aftonbladets Viktklubb. Jag gillar rakt på sak och den enkla matematiken med energiintag och energiförbrukning, tillsammans med att jag "får" äta det jag själv väljer. Utöver det vill jag försöka lägga till motion, till min stillasittande vardag. Jag skulle gärna sätta igång med löpträning, men ute får nog vänta tills det blir ljusare om kvällarna. Pass på motionsanläggning lockar mig inte nu, då jag inte vill lägga tid på att ta mig till och från en sådan. Så istället sneglar jag på ett löpband. Vi får se.

Men nu blir det i vilket fall inga fler "jag tar det imorgon". Det kändes viktigt att starta Viktklubbs-abonnemanget just idag, den första dagen på det nya året. Och lika viktigt var det att komma ut på en halvtimmes powerwalkrunda. För att liksom markera att det nu är påbörjat. Att fokus har skiftat. Och det var faktiskt en välbekant känsla som infann sig där i duschen efter rundan. Den där grymt sköna känslan som bara ett avslutat pass kan ge. Den vill jag känna snart igen!

Digital brush: Ali Edwards / Designer Digitals