Det vita rummet har blivit aningen mindre vitt sedan sist. Tapetseringen blev startskottet. Som ju åtföljdes av ett par tavelinköp. Därefter har textilier som sängkläder, matta, och kuddar fått bidra med färg och att få det lite mer ombonat i lilla 3-åringens rum. Ett ganska enkelt sätt att tillföra lite färgklickar egentligen. I sängen finns Gunilla Axens klassiska moln. Ett härligt mönster från 60-talet som står sig än, och som passar perfekt i ett barnrum.

Den tänkta myshörnan med massor av kuddar har än så länge en(!) kudde (inköpt på H&M Home). Tja, man får väl börja nånstans, inte sant?

Och så har vi myrorna som klättrar på en av väggarna. Jag gillar fortsatt tapeten från Sandbergs. Det gör lillasyster också. Hon brukar gå fram och peka på de röda myrorna som gömmer sig bland de svarta. Och den stora elefanten (från favoritsaker.se) som turligt nog blev en fin 3-års-present. Sparbössa och svärburk i ett. Senast igår åkte det en peng däri. Denna gången var det jag som var skyldig. Faktiskt första gången, om inte minnet sviker mig. Det brukar vara den andra hälften som står bakom de flesta slantarna.

Tittar man efter så har faktiskt allt här på bilden figurerat på bloggen i olika sammanhang. En då 1-årig lillasyster. Och det vackra trycket från Australien. De var inte från början någon uttänkt matchning i färger, men nu i efterhand får de så gärna stå tillsammans.

Detta är dagens bidrag till tisdagstemat i Inspirationsfabriken.

Jag hade glömt bort hur mycket jag tyckte om myrorna. Rullarna har ju legat hemma  ett bra tag nu, men det är inte förrän nu när tapeten kom upp på väggen som jag blev påmind. Äntligen en vägg full med svarta, och ett par enstaka röda, myror! Tapetseringen gick bra. Vi har ju gjort det ett par gånger nu, men en ny erfarenhet att lägga till på listan är tapetsering runt hörn. Det gick det med. Till förra tapetseringen lånade vi en tapetborste. Och till denna blev det ett inköp av en egen. Och jag måste säga att vi helt klart föredrar borste över ”spatel”-varianten. Ett fel jag misstänker vi gjort vid tidigare tapetseringar är att ha pressat ut för mycket av vägglimmet. Med borste kändes det lättare att inte pressa för hårt över tapeten.

Nu när tapeten sitter där den ska funderar jag vidare på tavlor. Det finns hur mycket fint som helst att välja på, och jag har än så länge fastnat för dessa två: Svenska Alfabetet av duon Edholm/Ullenius och Fågelträd av Ingela P Arrhenius. Mycket och klara färger i härliga mönster, det kan inte bli bättre!

Dock blev beslutsångesten för stor, så jag var helt enkelt tvungen att inhandla bägge. Det kommer bli ett svårt val, men nu när jag sett de i verkligheten har jag en liten idé om vilken som ska få hänga i lillsysters rum. Den andra får därefter hänga på annat håll.

Äntligen! Nu har vi tagit tag i det som skulle ha gjorts för länge sedan. Myrorna ska äntligen få klättra på väggen i lillasysters rum.

Stundtals är jag en så förbenad velpotta. För mycket valmöjligheter, och jag blir tokig. Med resultatet att jag inte kan välja. Sen vill jag gärna också ha hela bilden klar för mig innan jag sätter igång. Så att allt blir ”rätt”. Och så att jag inte ångrar eller ändrar mig på vägen. Det är som att jag väntar på något slags ”halleluja moment”, som ska sparka igång det hela.

Men det håller inte alltid att vänta tills bilden klarnat. Ibland får man bara bestämma sig för något, så att det överhuvudtaget ska bli gjort. Detta projekt skulle ha påbörjats för länge sedan, och jag har lite dåligt samvete för det. Ett barnrum känns inte särskilt inspirerande när det är alldeles vitt och kalt. Å andra sidan tillbringas inte jättemycket tid där inne, då rummet är på övervåningen, och mesta leken sker på nedervåningen. Av den anledningen har det blivit nedprioriterat, då andra saker varit viktigare. Det vita har jag också valt medvetet. Rummet vetter mot en bergvägg i norr, och är således ganska mörkt, så det behöver all ljus det kan få. På bilden känns rummet ljusare tack vare solen som reflekteras i det snötäckta berget.

Samtidigt är det förstås roligt med stor valmöjlighet. Att inreda ett barnrum är egentligen hur kul som helst när det finns så mycket fint och roligt att välja på. Och nu har tiden kommit till att något måste göras. Lillasyster har lovats en ny säng för länge sedan. Jag hade gärna valt en gammal charmig växasäng med snygg patina. Alternativt något övermålningsbart. Men den tiden har jag inte - till att varken leta efter det rätta objektet, eller att införa ytterligare ett målarprojekt till familjen projektlista. Så idag tog jag till slut ett sängbeslut. Jag har scannat Blocket, letat på de stora möbelvaruhusen, men inte hittat något där det sa klick. Men ett val fick göras ändå. Och det stora möbelvaruhuset är ganska oslagbart när det kommer till prisvärda barnmöbler. Så nu känns det skönt. Ett beslut är taget, ett inköp är gjort, och det är ett bra steg framåt. Nu hoppas jag, pö om pö, att kunna fortsätta detta projekt så att det blir ett barnrum av det hela till slut.

Och huvudsaken är förstås inte att jag ska bli nöjd. Utan den lilla, stora, tösen. För henne kvittar det vad mamma väljer, så länge hon väljer något.

Det var en lite spänd men mycket stolt lillasyster som gick och la sig ikväll i sin egna stora säng.

Lillasyster fick en mycket uppskattad spis i julklapp. Och inte mindre än tre(!) fina kaffe- och te-serviser. Så nu kokas det kaffe (eller "baffe", som lillasyster säger) och lagas mat stup i kvarten. Och testas hållbarhet genom att trycka ugnen full med diverse prylar.

"Mera baffe, mamma. Mera baffe!"

Efter helgen trevligheter är vi nu tillbaka i vardagen. En liten uggla har också flyttat in - lillasyster fick den i present ifrån farmor & farfar. Riktigt söt tycker även mamma.

Dom tidigare höstplanerna med inredning av lillasysters rum har hamnat lite på efterkälken. Det är ju så mycket annat som ska hinnas med nu på höstkanten, och prio-listan blir ständigt omgjord. Men tapeten är i alla fall inhandlad, så det finns fortfarande en chans att det blir tapetsering före jul.

Nu är Myra-tapeten från Sandbergs (feat. Family Living) inhandlad inför kommande inredning av lillasysters rum. Vanligtvis skulle jag kastat allt annat jag hade för händer, och börjat tapetsera omedelbums. Men denna gång ska jag för en gångs skull ta det lilla lugna. Tapetseringen får nog vänta ett tag, förhoppningsvis till förmån för andra högre prioriterade projekt. Den som väntar på nåt gott...

Här följer lite hemma-hos bilder från storebrors rum. Knappt hade den gröna färgen torkat förrän vi strax efter inflyttning insåg att grönt inte riktigt var grejen för storebrors rum. Ytterligare en sak att sortera under misslyckade val i byggstadiet.

Så det var bara att greppa penseln igen. Vi börjar bli ganska vana vid målning nu efter att först målat om hela lägenheten innan vi flyttade därifrån, och sen målat om X antal rum här i huset. Arbetsfördelningen brukar vara så att maken kör med penseln medans jag sköter rollern.

Återigen är det Mija Kinning som stått för inpirationen, i alla fall vad gäller väggmålningen. Motivet är från Playsams frimärke och jag har nyligen upptäckt att jag inte är ensam om att gilla denna väggmålning - den går att hitta även hos Mina Glädjeämnen.

Kuddtryckningen var ett kapitel för sig, som ni kan läsa om här, och favorittavlan finns beskriven här.

Å, vad jag längtar efter hösten! Nåja, det är väl kanske inte hösten i sig jag längtar efter, utan mer korrekt dom små projekt som jag tänkt påbörja. Ett rum som idag bara är helt vitt är dotterns rum. Det är inget fel i vitt, jag gillar vitt! Men det bästa med vitt tycker jag är att man kan lägga till små färgklickar. Och det är precis det som saknas i dotterns rum.

Jag har ännu ingen plan för vad det är som ska till. Det enda jag vet ganska säkert är att jag vill få in lite Myra-tapet (ni vet, den fina Sandbergs feat. Family Living tapeten med små myror som klättrar på väggarna). Så tips eller bilder på barnrum mottages gärna!

I Australien köpte jag min favorittavla, en aboriginsk "dot painting". Konsten i centrala Australien är känd för "dot painting" tekniken eller stilen, där man med prickar i olika färger skapar visuella effekter. Tavlan föreställer bland annat Ayers Rock (Uluru) i soluppgång och solnedgång. (Ayers Rock i soluppgången kl. 04.00 är för övrigt en mycket vacker syn. Mer om det någon annan gång). Färgerna i tavlan är så underbart klara och starka, och jag blir glad varje gång jag ser den.

Trots att detta är min favorittavla hade jag länge inte någon bra vägg att hänga den på. Men en snilleblixt senare insåg jag att den skulle passa perfekt i sonens rum!