Stundtals är jag en så förbenad velpotta. För mycket valmöjligheter, och jag blir tokig. Med resultatet att jag inte kan välja. Sen vill jag gärna också ha hela bilden klar för mig innan jag sätter igång. Så att allt blir ”rätt”. Och så att jag inte ångrar eller ändrar mig på vägen. Det är som att jag väntar på något slags ”halleluja moment”, som ska sparka igång det hela.

Men det håller inte alltid att vänta tills bilden klarnat. Ibland får man bara bestämma sig för något, så att det överhuvudtaget ska bli gjort. Detta projekt skulle ha påbörjats för länge sedan, och jag har lite dåligt samvete för det. Ett barnrum känns inte särskilt inspirerande när det är alldeles vitt och kalt. Å andra sidan tillbringas inte jättemycket tid där inne, då rummet är på övervåningen, och mesta leken sker på nedervåningen. Av den anledningen har det blivit nedprioriterat, då andra saker varit viktigare. Det vita har jag också valt medvetet. Rummet vetter mot en bergvägg i norr, och är således ganska mörkt, så det behöver all ljus det kan få. På bilden känns rummet ljusare tack vare solen som reflekteras i det snötäckta berget.

Samtidigt är det förstås roligt med stor valmöjlighet. Att inreda ett barnrum är egentligen hur kul som helst när det finns så mycket fint och roligt att välja på. Och nu har tiden kommit till att något måste göras. Lillasyster har lovats en ny säng för länge sedan. Jag hade gärna valt en gammal charmig växasäng med snygg patina. Alternativt något övermålningsbart. Men den tiden har jag inte - till att varken leta efter det rätta objektet, eller att införa ytterligare ett målarprojekt till familjen projektlista. Så idag tog jag till slut ett sängbeslut. Jag har scannat Blocket, letat på de stora möbelvaruhusen, men inte hittat något där det sa klick. Men ett val fick göras ändå. Och det stora möbelvaruhuset är ganska oslagbart när det kommer till prisvärda barnmöbler. Så nu känns det skönt. Ett beslut är taget, ett inköp är gjort, och det är ett bra steg framåt. Nu hoppas jag, pö om pö, att kunna fortsätta detta projekt så att det blir ett barnrum av det hela till slut.

Och huvudsaken är förstås inte att jag ska bli nöjd. Utan den lilla, stora, tösen. För henne kvittar det vad mamma väljer, så länge hon väljer något.

Det var en lite spänd men mycket stolt lillasyster som gick och la sig ikväll i sin egna stora säng.