Vi har fått till en hel del adventsmys i helgen. I år känns det lovande. Jag ligger klart mer i fas med vilken årstid det är jämfört med tidigare år, och försöker tänka "mycket mys, lite stress". Vi får se hur det lyckas.

Gårdagens  ”Jul på Liseberg”, tillsammans med halva Göteborg, gav upptakten till lite juligare känslor. Om man bortser från lillasysters första offentliga trotsutbrott inför fullsatt restaurang. Men i övrigt var det klart mysigt med alla upplysta träd med miljoners lampor. 

Årets adventsljusstake fick bli "au naturel". Inget pimpande med varken mossa eller siffror, utan enbart ren gjutjärn och stearin. Man kan inte hinna allt, och det blir lika bra så här. Under ljusstaken syns vår löpare från Klässbols som nu har några år på nacken. En fin gammal present som hänger med än.

Förmiddagen gick i bakandets tecken. Årets första pepparkaksbak gick av stapeln med två nöjda sockerbagare.

Trevlig advent till er alla!

Så har då sista och minsta familjemedlemmen fått sin spruta. Igår laddade jag för samma folksamling som vid senaste vaccinationen genom att ta ledigt halva dagen och fylla handväskan med en liten matsäck. För att sedan mötas av nästan tomma lokaler - det var ingen kö alls utan bara att knalla rätt in. Snopet, men oj så skönt.

I morse hade lillasyster en något förhöjd kroppstemperatur så det var lika bra att stanna hemma. Vad gör man då en regnig VAB-dag med två barn som trots allt är rätt piggelin. Tja, lite diverse. Lillasyster bäddade ner gosedjur i förra årets julklapp, släckte lamporna, och sa godnatt. För att sekunden senare säga godmorgon, tända igen, och plocka upp samma djur. Om och om igen. Min lilla sötnos.

Nu syns mycket fin inspiration både i tidningar och bloggar med grönt och natur som plockas in i hemmen i och med de stundande helgerna. Perfekt inspiration, och äntligen har jag fått ändan ur den berömda vagnen att göra detsamma. Det gröna visade sig inte enbart vara något för ögat. Storebrors dinosar har idag stått på kö för att smaka av blåbärsriset.

Och själv ägnade jag en god stund av förmiddagen åt att knyta fast dom sabla små pappstjärnorna till "Mini-Stellan" som en förberedelse inför helgens adventpyntning. Söta, men ack så svårknutna.

För ungefär en månad sedan blev vi med platt-TV. Äntligen! Det är trots allt ganska fräckt att gå från tjocka 60 cm till det betydligt mer slimmade 3 cm. Och vilken bild sedan. Barnens filmer har aldrig sett så bra ut. Nu behöver vi bara vänja oss vid den skarpa bilden, ett annorlunda problem jag inte direkt hade förknippat med ett nyinköp.

Ny teknik ligger alltid högt i kurs hos vissa i familjen, och så delvis även hos mig. Men det som nästan är bäst med det nya inköpet är helt andra möjligheter. Den befintliga TV-möbeln (Ikeas ”Klubbo”) kan äntligen bytas ut till något med bättre funktion (dvs förvaring). Åh, tänk sen när vi har lite lådor eller skåp att stuva undan filmer, leksaker och annat i! Så vi klurar och klurar. Och mäter och testar. Ett förslag har redan ratats. Ett gäng platta paket innehållande köksskåp har redan köpts från det stora varuhuset, skruvats ihop, testats, skruvats ner igen, och lämnats tillbaka. Pust. Efter detta lutar det nu åt ett möjligt hemmabygge. Vi får fundera lite till, och möjligen försöka avsluta lite andra projekt först.

Idag har vi stött på hajar och besökt regnskogen.
Trevlig helg!

Friggebod eller kudde? Kudde eller friggebod? Ja, idag föll blogginläggsvalet på en kudde. Jag måste förstås visa vad som blev av dom söta små garnnystanen i höstfärger. Eftersom Mademoiselle i soffan nyligen fick sällskap av Sir Harald, så kändes det inte mer än rätt att elefanterna också skulle få en ny kuddkompis.

Jag påbörjade virkningen med ansatsen att det hela skulle resultera i en kvadratisk kudde på 50x50cm. Ett par varv in i arbetet insåg jag att måtten inte riktigt stämde, arbetet  mätte då 57cm på bredden. Attans, det kanske går ändå, tänkte jag och virkade vidare. Ytterligare ett gäng varv senare kom jag på att det ju faktiskt finns andra mått på kuddar… Efter en titt på Ikeas utbud på innerkuddar var saken biff, det fick bli en 40x60cm stor kudde. Och den verkar trivas bra ihop med elefanterna.

Det hela var inte särskilt svårt. Har du virkat den obligatoriska grytlappen i skolan så är det ungefär samma princip. Fasta maskor hela vägen, fram och tillbaka, varv för varv. Det svåraste momentet, konstaterat såhär i efterhand, var väl det första varvet. Det vill säga att virka rätt antal luftmaskor för att få den förväntade bredden på kudden. En lärdom jag tar med mig är att sträcka lite på ”luftmasksvarvet” innan jag mäter. Men summa summarum är jag nöjd över min kudde.

Ytterligare en skön grej att bocka av på den trogna todolistan. Utelamporna vid entrén installerade vi ganska snart efter inflyttning för tre år sedan. Men på altansidan kopplade vi av någon anledning inte in någon belysning. Varför kan man ju undra, speciellt då vi stört oss på den mörka väggen där ute varje vinter. För någon månad sedan tog vi tag i detta och handlade ytterligare en likadan utelampa och kopplade in. Det krävdes inte särskilt mycket och ibland undrar man varför man inte tar tag i sådana saker som faktiskt är enkla att åtgärda.

En sak som vi missade att tänka på vid husbygget var att rita in ytterligare ett par uttag för utebelysning. Men vi insåg nyligen att det skulle gå att åtgärda med en liten insats, i alla fall på ett ställe. Gör om, gör rätt, med andra ord.

Här till höger om fönstret önskar vi oss en lampa.

Då tar vi helt enkelt och skruvar ur ett par altanbrädor. Med en kofot och relativt liten möda lossas även en panelbräda.

Samma sak görs bredvid altandörren där vi redan har belysning monterad. Nämen, vad är detta? Bakom panelen har visst en liten mus bott baserat på den liggande högen med solrosfrön (som vi haft som fågelmat förra vintern). Lite nyfiken blir man på vilken väg musen använt för att hitta in hit (nog för att det bara krävs runt en halv centimeter för dom små rackarna att ta sig in).

Tillbaka till arbetet. Installationskabel dras ner till den gamla belysningen. Den befintliga utelampan är redan förberedd med flera ”hål” så inkoppling av flera lampor i serie kan göras smidigt. Kabeln dras sedan upp bakom panelen, trycks upp mellan brädorna i takfoten, för att sedan vandra ända bort till det andra fönstret. Där dras det på samma sätt ner bakom panelen och ett nytt hål borras för att kunna dra kabeln genom panelbrädan.

Sådär ja, panelen är här fastspikad igen och lampan monterad på plats. Det blev minimal åverkan på panelbrädorna vid spikhålen, men det fyller vi igen med lite ny målarfärg.

 
Varde ljus!