Det är en spännande tid såhär års i de flesta trädgårdar. Vi tillhör ju dom som ännu inte har så mycket planterat, så det lilla som finns följer vi förstås med mycket stort intresse. I planteringslådorna à la Hasselfors som vi snickrade förra året hann vi ju inte mer än plantera lavendel och gräslök. Och se där - gräslöken har redan kommit igång rejält. Det är nästan så man tänker - var det inte svårare än så? Vi har som sagt inte gjort mycket mer med dom än låtit dom stå sen förra året. I bakgrunden skymtar kryddskylten i serien "Odla" designad av Ernst himself.

Om det inte gick ta miste om att det var gräslök som kom upp i framkant så har vi varit desto osäkrare på det som sticker upp där bakom. Det måste vara "rookie-mistake" nummer ett i trädgården - att plantera saker och sedan inte märka ut vad det är man har planterat. Ett bra tag hade vi inte en susning. Men nu börjar minnet så sakta åtevända. Plus att vi tittat lite närmare. Det är nog vitlöken som är på gång där. Spännande som sagt! Äntligen något som inte har ruttnat under vintern.

När ledigheten på hemmaplan tog vid diskuterade hur vi skulle lägga upp allt arbete. Vad skulle vi prioritera och vad skulle vi skjuta på till senare tillfälle. Vi var överens om att färdigställa båda häckarna. Att göra klart det tråkiga som återstår med markduk och kantsten. Det började ganska bra - maken fixade ett lass med marksten. Jag gillar byggvaruhus där man gratis får låna släp för att köra hem material. Perfekt att slippa onödiga utgifter som hyra av släp.

Och så fick han med gratis t-shirts till barnen också. Lillasyster, tillika hjälpreda för dagen, tog stolt på sig sin nya byggartröja.

Hur gick det med häckarbetet? Jodå, både och. Titta här, både markduk och kantsten på plats! Och mer grus utlagt bredvid friggeboden. Det är så skönt när saker och ting blir avslutade och man får ett rent och snyggt resultat. Eller ja, snyggt och snyggt. Markduken är väl inte riktigt estetiskt tilltalande. Vi kommer förmodligen lägga ut ett lass singel ovanpå. Det lär hålla fukten lite bättre också.

Och vår plan att färdigställa befintliga häckprojekt innan vi gör andra saker höll i en hel dag. Jag som redan i förväg kände hur jag skulle stoltsera med att vi minsann klarar av att avsluta påbörjade projekt, och inte bara att börja nytt hela tiden. Det gick alltså sådär. Det räckte med ett besök på plantskolan. Och efter några växlade ord med Kåre hade vi bagaget fullt med murgröna. Så det kan gå. Ambivalens ena dan, snabba puckar andra. Det värsta är att vi båda gärna fattar snabba beslut (ibland alltså). Är den ena på, så är det inte många sekunder förrän den andra också är med noterna. "Vi kör på". Och så kör vi på. Men det blir oftast bra. Inbillar jag mig i alla fall. Jag är inte helt hundra, det kan vara så att jag glömmer av eventuella dåliga beslut.

Det är alltså slänten mot berget som vi gav oss i kast med. Vi ställde varsin stege mot slänten. Och så hackade vi små hål, så gott det gick, med planteringsspadar. Det kändes lite som att plantera på ett korthus. Vid minsta touch på jorden så rasar ett stort lager av ytskiktet ner. Vi försökte fylla i med lite planteringsjord i varje litet hål. Och så i med en planta och trycka till runt om i ett försök att hålla det på plats. Så nu hoppas vi sannerligen att ordet marktäckare ska stämma till fullo. Vi kommer hålla tummarna väldigt hårt för att murgrönan ska binda ihop hela ytan så småningom och på så sätt hålla det på plats.

Med facit i hand var det faktiskt inte ett särskilt avancerat arbete. Detta första steg tog väl en halv dag. Det är ju faktiskt tur att man ibland kör på känsla. För i min värld var detta arbete en stor tröskel att kliva över. Och så visade det sig inte alls vara det. Ja ja, det återstår att se förstås om det blir en grön murgrönematta av det hela. Det är ju ganska långt kvar till det. Men nu har vi i alla fall gjort ett försök. Vi får lita på Kåres råd. Och så var de friska plantorna 15kr/st. just nu också (ist.f. 25kr), så det var bra tajming det med. Första lasset med 50 plantor räckte en bit, men vi får nog hämta ett gäng till innan vi har täckt merparten av slänten.

Åsså får vi hoppas att rådjuren inte tittar ner på marken när de skuttar uppför berget. För det glömde vi nämna till Kåre, att vi har rådjur här... Vi får helt enkelt hålla tummarna för det med, att rådjuren hittar sin middag någon annanstans än vid vår murgröneslänt.