Idag har vi varit på betessläpp för allra första gången. Vi var inte ensamma. Det var fler som ville se när Arla-kossorna släpptes ut på sommarbete. Det var isande vindar och vi frös så in i norden. Efter en lång väntan fick kossorna så till slut springa ut. Visst var det en skön syn att se korna komma galopperande ut från ladugården. Men aningens besvikna var vi nog allihop, själv hade jag målat upp en inre bild av ännu lite mer tokiga kossor. Fast korna var nog nöjdast av alla, och det är väl egentligen huvudsaken.

Gårdagens aktivitet var given. Triss i träd är numera planterade.

Ja är det inte magbaciller så är det annat. Jag har återigen lyckats tajma att bli krasslig lagom till helgen. Men idag trotsade jag den elaka förkylningen för ett par minuters frisk luft. Det är gott ute när solen skiner, och nu börjar vi bli otåliga på att det ska bli vår på riktigt. Så otåliga att vi skottar snöhögar och sprider ut så att solen ska ha en chans att smälta bort allt det vita.

Och nog blir man inspirerad, det känns tydligt att trädgårdssäsongen väntar runt hörnet. Det är mycket jag skulle vilja göra i år, men förnuftet säger att det nog bara blir en bråkdel. Hittills har jag inte varit så mottaglig för trädgårdstidningar och böcker, men nu känner jag inspirationen komma och bläddrar mer än gärna i allt jag kommer över.

Vår planteringslåda har äntligen kommit fram igen efter att ha legat övertäckt med snö. Bambun har jag svårt att se hur den ska bli sådär härligt grön och krispig igen, men det är väl bara att vänta och se vad som händer.

Buxbomen har bjudit på vintergrönt (innan den blev snötäckt vill säga) och jag vill gärna ha buxbomsklot på lite fler ställen i trädgården.

Jag har inte varit så vårinspirerad inomhus heller, men idag fick äntligen lite vårkuddar flytta in igen. Dessutom fick både vide och ris inta plats i olika hörn här hemma.

Ett par avknipsade kvistar fick ta plats i den minsta Iittala-vasen.

Och de största får stå i en vas modell större.

Jaa, nu skiner solen åter igen! Vi har hunnit med ett besök på Plantagen och på hemvägen sprack himlen upp.

Ja, vi gör väl ett nytt försök på det här med blomster. Jag brukar kunna ta kål på det mesta, men vad sjutton man kan ju inte undvika blommor och grönt bara för det. Och det var ju rätt hög tid att fimpa amaryllisresterna som fortfarande fanns kvar i krukan. Vad tror ni, hur länge håller den?

Ett kalas och 17 barn senare.
Jag är tacksam över:
-          Lånet av en dagislokal (tack pastorsexpeditionen).
-          Att åtminstone hälften av barnen inte klättrade på väggarna
-          Att inga barn skadades eller blev ”missing in action”
-          Att alla verkade ha roligt
-          Att kalaset nu är över

Ikväll har jag siktet inställt på soffan och TVn.

Februari brukar vara en sådan där månad som bara svischar förbi. Detta år är inget undantag. Det är födelsedagar som ska firas i omgångar med all släkt, och rätt vad det är så är månaden redan förbi. Det jag vill minnas från februari i år är främst vintern och snön. Allt vitt som varit har sannerligen varit en vacker syn. Något vi inte varit bortskämda med här på västkusten. Jag har inte haft någon större vårlängtan tidigare, men nu när februari är förbi kan jag känna en liten längtan efter plusgrader och vårsol. Och nu är det nog inte långt kvar.

Lite vardagsbilder har det trots allt blivit så här följer en liten kavalkad av vårt februari.

Första februari såg det ut så här ute på altanen och tomten. Detta var innan mängder med snö vräkte ner och gömde både krukan och lavendeln.

Mesta fritidspysslet just nu är Lego om du frågar storebror.

En vintervy av huset måste absolut förevigas. Vem vet när vi får se det igen.

Födelsedagsballonger.

Så här glad är man när man nyss har fyllt 5.

Dagis stängde ett par dagar pga takrasrisk. Det blev mycket pysselaktiviteter hemmavid.

Bus i tanken och bus i blicken.

Det är lite mycket nu. Med VAB, jobb, och övertid om vartannat så är det knappt jag har koll på vilken veckodag det är. Men nu är vi on track igen, för denna gången. Och det ska bli så skönt med en, peppar peppar, frisk helg för en gångs skull! Det jag lyckas bidra med bloggmässigt får bli ett gäng vardagsbilder. Men jag lovar att återkomma med lite mer myror och bloggvinster.

Trevlig helg!

Vi har provat på det mesta vad gäller aktiviteter inomhus i en sjukstuga. Som att blåsa upp lite ballonger.

Och att måla med vattenfärger.

Aktivitet nummer ett just nu är att bygga med lego. Om och om igen.

När övriga pyjamaser ligger i tvättkorgen funkar tomtedräkten lika bra.

Självfallet måste veckans tulpanbukett få vara med på bild. Det är något speciellt med blommor. Det är liksom svårt att låta bli att fotografera dom. Trots att man tagit samma kort om och om igen, på tidigare exemplar.

Så här glad blir man av att efter en vecka slippa husets fyra väggar och få tillbringa en hel dag på dagis.

Tiden räcker inte riktigt till allt jag vill i veckorna. Som t.ex. att blogga. Men här kommer i alla fall ett gäng vardagsbilder från veckan som varit. En vecka som började utan energi och med förkylningar, men som nu avslutats med den bästa helgen på länge.

Jag håller fast vid att försöka knäppa ett par bilder varje dag. Vardagsbilderna blir oftast inomhusbilder, när mörkret lagt sig, vilket inte alltid känns inspirerande. Men det går ju som sagt åt rätt håll.

En bild som egentligen kunde ha varit från vilken dag som helst i veckan. Lego byggs upp, rivs ner, bara för att byggas upp igen. När man fått kläm på hur instruktioner fungerar vill man ju liksom inte göra annat än testa sina färdigheter.

Kreativt kaos eller bara kaos? Lite av varje. Och övertidsarbete.

"Vem kastar längst med pappersflygplan i köket"-tävling.

Dessa ständiga stilleben i köket.

Thank God it's Friday. Och hamburgare.

Kan det vara en gammal oreganokruka som finns där under isen? Allt som står invid vår bergsvägg har svepts in i is, och här ser stråna ut att ha växt igenom istäcket.

Vi njuter fortsatt av tulpaner här hemma. Detta är veckans röda bukett.

Det är något trötta ögon som ser vardagen idag. Och det känns väldigt mycket vardag, trots att det är fredag. Jag ser fram emot en stillsam kväll i TV-soffan. Och hoppas på en god natts sömn som ger ny energi.

Klädvård är något jag borde ägna mig åt. Inte just idag kanske. Men varje dag blir jag påmind. Knapparna ligger lösa där i hallen efter att ha trillat av en efter en under hela vintern. Jag skulle ta tag i detta häromdagen, men hann bara sy i en av knapparna. Nu återstår fortfarande tre.

Vänster framparti på kappan är full av noppor efter nötande mot barnoverall. Jag kanske skulle investera i en Noppa Bort. Undrar om dom fungerar bra? Jag har aldrig testat någon.

Såhär festligt hade vi för en stund sedan. Kvällens middag blev ett lass med Hot Dogs.

Trevlig helg!

Ikväll var det dags igen. Spruta nummer 2. Barnen visste vad som komma skulle, och när det inte finns någon återvändo är det ledsamt. Man önskar man kunde byta plats, istället för att bara trösta och försöka prata gott om de ”små poliserna” som ska hjälpa till att skydda i kroppen. Men slutet gott och ett litet tröstande bidrag i form av varsin klubba blev det efteråt. Nu är det bara att vänta och se om det dyker upp några biverkningar.

Det har spelats en del Memory de senaste dagarna. Lillasyster har visat sig vara en riktig hejare på att hitta de olika Bamse-paren. Det är inte alltid storebror blir glad när han förlorar (”nästa gång är det min tur att få ta alla korten!”). Men jag tror att dom båda ändå tycker det är roligt. Vi får väl se om lillasyster ärver mammas spelvanor som barn, och börjar väcka storebror vid 6-snåret för ett parti kort.

Buketterna avlöser varandra just nu. Detta är inte dagens nyinköpta vackra bukett, utan en bild från förra veckan. Det är tulpanens dag idag, men jag undrar just om det inte kommer att vara så varenda dag i januari. I alla fall hemma hos oss.

Trevlig helg!

En torsdagsbastu när man är lite frusen gör mycket för knopp & kropp. Vi har den här vintern slagit basturekord, jämfört med tidigare vintrar, och det känns verkligen som en lyx att kunna slå på bastun närhelst man känner för det. Fast barnen har ännu inte upptäckt tjusningen med bastubad, utan föredrar än så länge att bada i badkaret.

Idag har vi dansat ut julen. Det kändes helt rätt och att det var jul för bara ett par veckor sedan känns idag väldigt avlägset. Mot nya tider och ny inspiration!

Dagens vardagsbild var given. En glad och lycklig lillasyster i sin nya säng.

Stora kameran vill jag inte ha med till pulkabacken, men det går ju lika bra med kompaktvarianten. Den gamla Minoltan, som numera mest är i storebrors ägo, får dessutom plats i fickan. Och det är inte så dumt att ta fram den ibland. På den finns inga rattar att vrida på, utan här kan man verkligen tala om att bara "point and shoot".

Snö och snölek måste förevigas. Det händer sannerligen inte så ofta här, ett par gånger per år kanske, så nu när det finns snö i mängder försöker vi passa på. I morse blev det en tur till lilla pulkabacken, och till och med solen visade sig för första gången på länge.

I några dagar, kanske en vecka, har jag klagat över att det är lite kallt i huset. Konstigt att inte ens elementen på övervåningen är det minsta varma. Är det dom där kurvorna på värmepumpen igen. Det är inte helt lätt att hitta den optimala temperaturkurvan som ger behaglig golvvärme där nere och lagom elementvärme där uppe. Men igår efter en närmare titt inne i menyerna på värmepumpen insåg maken att den inte producerade särskilt varmt vatten trots att elpatronen indikerade drift. Lite sökning på värmepumpsforumet på nätet gav att orsaken förmodligen berodde på att överhettningsskyddet slagit. Så efter att fronten plockats ner, återställningsknappen tryckts in, så har vi nu åter värme i huset. Man hade ju kunnat tänka sig en liten varning på displayen. Eller möjligen en larmindikator av något slag. Men nej, inget. Kanske något att förbättra, IVT?

Jag hoppas en del på mitt fotograferande i år. En aspekt är att utvecklas, att bli lite bättre än vad jag är just idag. Att tänka efter lite innan jag knäpper. Och att tänka efter lite efter att jag knäppt. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga ännu, men jag hoppas energin och tiden räcker till något.

En annan sorts utmaning är att se det vardagliga. Att fånga en del av dagen på bild. Det behöver inte vara så avancerat. Återigen - done is better than perfect. Idag har jag lyckats med det. Bara knäppt en massa bilder. Men snart är det förstås dags att återgå till verkligheten. Och då kommer säkerligen fotograferandet att minska. Dagsljus är verkligen inspirerande. Det blir annat sen när man kommer hem från jobbet ungefär i tid med att solen går ner. Men det går ju i vilket fall åt rätt håll. Ljusmässigt alltså.

Nytt år innebär nya utmaningar, och det är flera som utmanar att fotografera mera. Weronica utmanar att Se vardagen. Jag hänger på. I den takt jag lyckas hålla.