En hatt, en historia
Jag äger en hatt. Den är använd vid ett tillfälle. Och kostade runt tusenlappen i inköp. Ett helt onödigt inköp? Jo, förmodligen. Men ett köp man kanske får endast en, något sånär, logisk chans till att göra. Självfallet tog jag den.
Jag köpte hela kitet till denna tillställning, allt från topp till tå. En hatt, en klänning, ett par skor, en handväska, en sjal, och ett halsband. Allt för en eftermiddag, bara för att insupa en annan atmosfär.
Fina hattar. Champagne. Horse racing.
Varje år vintertid minns jag. Det är nu 9 år sedan. Men hatten får fortsatt bära ett helt gäng minnen från ett annat land. På ett sätt ett annat liv i en annan värld, som inte kommer igen. En del av mig kommer alltid att längta tillbaka dit.
Ibland ser jag den - hattboxen - där den ligger upplagd på översta hyllan. Mest blir det i samband med att den ska dammas av. Snart är jag nog mogen för att överlåta denna till barnens utklädningskläder.
Melbourne Cup - The race that stops a nation - arrangeras första tisdagen i november varje år. En hästkapplöpning som inte går av för hackor. En helgdag med festligheter för hela Melbourne med omnejd.
Vilken fest och vilket minne..! Har du kvar övriga accessoarer också?
Jag har aldrig burit hatt, kan tänka mig att det är en lite speciell känsla...!
Ha det gott!
Kram
Åhh vilket härligt minne.
Tycker nog du ska låta den ligga kvar på hyllan ett tag till, istället för att ge till utklädning.
Mysigt att få ta fram och drömma sig bort.
Kram LIna
Visst är det härligt med minnen som finns kvar...det behövs bara att se vissa saker så väller hela historien fram! En härlig känsla förmedlade din underbara hatt!
Kramen.
Tänk att en sak kan framkalla så mycket fina minnen!
Wow vilka härliga minnen som strömmar ur när du gläntar på hattasken!!
Jätteskoj att varit m om ngt sådant!
Vilket härligt minne att bära med sig, kul när hatten får dig att vandra tillbaka i tiden :-) Kram Jenny
Oj, vilken grej! Och vilka fantastiska minnen du säkert har, sådant som man kanske bara får uppleva en gång i sitt liv! Nästan synd att låta barnen leka med hatten. Kan du inte hänga den någonstans som prydnad istället!
Irene
Nu ger du mig nästan rysningar!
Jag har också en tusenkronorshatt för en eftermiddag i solen med champagne och hästar. Värd varenda krona!
Det var i Surfers Paradise :)
En sån hatt köper man kanske bara en gång i livet. Vackar hatt, vacker bild och vacker historia.
Trevlig helg!
Det måste vara härligt att plocka fram den ibland och titta! Ett härligt minne kan jag tänka. Vacker hatt och vilken fin bild.
Lisa
